Aftonbladet – 1 juli 1868, sida 3

jag försöker fåfängt att aftvinga mig det det skall endast frånryckas mig med mitt lif. Hon hade bort afskeda mig helt tvärt: vreden skulle då hafva gifvit mig krafter. hatet uppehållit mig; jag skulle ha hämnat mig genom att förbanna hennes lycka, i stället att jag nu... År en martyr, är det icke så? utropade jag, ur stånd att med lugn höra mera. Och ni hämnar er icke, påstår ni! Under tre långa veckor låter ni henne undergå en riktig tortyr, och hon döljer det för mig! Ni straffar henne härdt för hennes godhet, hennes tålamod, som består hvarje prof. Och i femton år har det räckt, detta oerhörda slafveri, detta gränslöst tyranniska välde! I femton år har hon, för att belöna några dagars godhet å er sida, gjort allt för att skona den omättliga fåfängan hos en man utan mod och utan dygd! Denne eländige egoist nekar sig minsann ingenting, han; har försakar ingen njutning, han har små äfventyr i sin djupa sorg; han hyser till och med giftermålsplaner; han begagnar sig af sin närvarande frihet och tänker allt framgent begagna den på samma ogenerade vis, och ändå fordrar han att den qvinna, ban säger sig tillbedja, skall försaka allt, ända tills det fallit honom in att se sig om på amnat håll; att hon skall döma sig till en beständig enslighet, på det man ej inom er lilla krets skall kunna säga att en annan man visat henne större hängifvenhet och mera förtjenat att bli lycklig! Vet ni, mr de Montroger, jag beklagade er i början, ty egenkärleken kan förorsaka en menniska stora lidanden, liknande dem en verklig och olycklig passion alstrar, och jag hade derför beslutit att så mycket som möjligt skona er svaghet och öfverskyla er brist på värdighet, men då ni öppet bekänner att mildhet och godhet göra er fordrande och bitter, då ni tycker er hafva rättighet att låta andra lida för er skull, anser jag er helt enkelt för en galning, som jag skall Temna sin frihet så länge han är oskadlig, men sum jag tänker tukta om han bryter ut.