ut, och jag har föreställt henne att ni var för ung för henne, att hon en gång skulle komma att ångra sin därskap, att hon skulle få en sorglig, löjlig och misstänksam ålderdom, och slutligen har jag talat med henne om mig sjelf, om vårt förhållande, vår ålder, om min oföränderliga tillgitvenhet, om våra bekantas önskningar härvidlag, med ett ord: jag har sagt henne allt hvad begäret och önskan att uttränga er kunde ingifva mig. Också det var er rättighet. Se på, bara! ni har en segrares lugn, det ser jag alltförväl; men ni vet ännu icke allt. Jag skall derföre fortsätta: Hon bad mig var till middagen och vi samtalade derefter hela aftonen. Hon var beundransvärdt lugn och stilla i all sin envishet, och i mån som qvällen framskred tycktes hon verkligen bli mindre fast i sitt beslut, ty då hon lemnade mig, sade hon att hon vidare skulle öfvertänka saken under natten och att hon ville återse mig följande dagen för att låta mig veta om hon ännu hyste samma tanke. Det der var emellertid en list: hon ville ge er tid att undkomma. Hur sade ni, min herre? frågade jag, i det jag lade min hand tungt på hans och borrade min blick i honom. Det var tydligt att han hyst önskan att reta mig, men inseende i samma ögonblick att han härmed skulle framstå såsom utmanande, återtog han lugnt: Jag uttryckte mig oriktigt; jag menar att ni lofvat att resa och att ni reste. Klockan 11 kom jag till Plantier; man sade mig der att ni rest till Paris. Jag rusade till stationen; -— för sent; jag inväntade ett annat tåg. Korteligen — klockan 5 på moronen var jag i Paris, der jag fick veta att ag rest efter näsan, hvarföre jag återvände inom en timma för att hinna till Canielle innan middagen, Jag var ursinnig och jag dolde icke för tulle Merquem att ie då hon bedragit mig just i det ögonblick jag räknade på hennes fulla förtroende, tänkte taga reda på er för att förklara mig med er.z Behagar ni säga hvad för slags förkla