Aftonbladet – 1 juli 1868, sida 2

Men som en man, kände jag genast mitt lugn återkomma, Hon var då ganska uppriktig, och efter att ha berättat mig allt, slutade hon med att säga mig det hon endast på ett vilkor samtyckt till en förening med er, nemligen att jag skulle bifalla den utan att för mycket lida deraf. Och får jag verkligen fråga er om ni kunnat det? Ja, min herre, jag har kunnat det, icke med gladt hjerta, det medger jag, men jag har gjort våld på mig för hennes skull. Han drog ett djupt andetag, liksom om. han blifvit lättad från en del af sin börda, derefter återtog han: Men nu återstår att veta hvad hon menade med de der orden: ,bifalla utan att för mycket lida deraf. Huru skulle ni tolka dem? Jag vet icke. Utan tvifvel känner hon bäst sjelf höjden af det lidande hon vill bespara er, och jag skulle i ert ställe blindt ha underkastat mig, som i ett dylikt fall hvarje man med hjerta måste göra för den qvinna, han tillber och vördar. Jag tillber och vördar henne visst, det må Gud veta, men att så der med es unlerkasta mig, det har jag ej förmått... Deri har ni gjort orätt. Hvad behagas? Ni hår gjort orätt, påstår jag.n Åh, verkligen! Men ni måste dock medifva att jag har andra rättigheter än ni. emton års vänskap måtte väl gälla för mer in ett par, tre månaders kärlek, och hon ade så invaggat mig i den tron, att hon alrig skulle älska någon, att detta hennes belut föreföll mig som en stöld eller ett mord. jag tänker icke dölja för er att jag gjort allt verlden för att afråda henne från detta gifermål, utom det, att jag icke sagt något ndt om er, emedan jag ej vetat något. Hade ag deremot haft reda jä någon dålig handng som ni begått, skulle jag icke ha dolt en för henpe... Och deri hade ni gjort rätt. Jag har varit förtviflad öfver att ni: är n hederlig och bra kurl, det säger fag rent