Aftonbladet – 1 juli 1868, sida 2

upprepa det? Skola vi sedermera afhandl saken, så gerna för mig, men jag ingår ick i några detaljer, förrän ni sätter fullkomlig förtroende till min heder. Hittills tyckes n endast hysa tvifvel, och jag skulle derför önska att ni ginge öppet tillväga. Ni har rätt nu igen, återtog han, i de han torkade svettperlorna från sin panna, de tillhör mig att förklara mig. Nå väl, de der dagen då ni — då hon, vill jag säga — tog sig för att drifva med mig, dref äfver jag med henne. Jag låtsade att tänka på er präktig giftermålsplan, som aldrig runnit mig i sinnet, och då jag såg att hon trodde derpå tog jag afsked af henne och lemnade hennt med detsamma tillfälle att åter få träffa er hvilken önskan hon alltför litet förstått att dölja. Han gjorde en paus i det han betraktade mig. Jag satt der till det yttre helt lugn men inom mig lifligt förargad öfver den brist på lefnadsvett och värdighet, hvarmed denne för resten så fint uppfostrade man uttryckte sig om Celie. Han talade som om han haft rättigheter öfver henne, nästan som en bedragen äkta man, och dessa hans utgjutelser till en lycklig rival förrådde antingen en svag hjerna eller ett hemligt begär att reta mig. Jag trodde att han hade måst svära Celie att icke börja någon tvist med mig och fann således att vi båda voro lika bundna af en ed, den vi hvar för sig önskade att den andre måtte bryta. Sedan någon tidx, fortfor han, amärkte jag alltför väl att ni hade framgång och denna dag var jag säker på min sak. Jag följde Oelie och såg henne inträda med er i klipporottan. Intet tvifvel mera — man hade drifvit med mig. Jag beslöt att döda er, ja, min vän, alldeles så, men innan jag hann ned för klippvägen var ni redan långt borta och mademoiselle Merqnem kom ensam mig ill mötes. Hon fattade min arm med en örtviflad beslutsamhet och drog mig med sig det hon sade: jag är glad att jag träffade rr; följ mig jag har ett förtroende att gilva rÅ Jag följde, Så snart hon behandlade mig