Aftonbladet – 1 juli 1868, sida 2

Vänta litet, min vän, svarade Stephen för det första är det icke sagdt att ha söker oss. Man kan komma till Yport uta: att veta det ni är der. För det andra ka ni, utan att behöfva gömma er, stå der n står och bara vända ryggen åt honom. On han söker er, så har han. nu redan sett e och kommer då hit; hvarom icke, går hal förbi, och ni undviker en affär, som kan kom promettera er trolofvade. v Den kan jag undvika ändå genom mit tal och mitt uppförande, såvida han icke bli grof och sjelf besluten till allt, och i så fall... Montroger närmade sig. Jag reste mij upp. Stephen, ur stånd att öfvertala mig följde med, och vi gingo rakt emot den ankommande, åt hvilken jag räckte handen fast besluten dock att icke mottaga ett afslag på min vigtigaste angelägenhet utan at begära skäl derför. aktadt han kom för min skull, hade har visst icke väntat att träffa mig så hastigt Han var närsynt, min åsyn öfverraskade honom, och hans ansigte fick ett annat uttryck men han tvekade icke att trycka min hand och helsade på Stephen med artighet. Lugnad häraf, gick Stephen vidare, liksom för att fortsätta sin promenad, och jag fortsatte vägen till Yport tillsammans med Montroger. Nåväl, min bäste Armand, sade han till mig, sedan vi blifvit ensamma, ni har alltså lemnat orten för att skona mig. Det är ganska ädelmodigt af er och har utan tvifvel kostat på er rätt mycket. Nu, då slaget har träffat, ser jag emellertid ingenting som hindrar er att återvända och, om ni så tycker, skall jag i denna dag föra er till Canielle. Jag tackade honom för hans artighet, men underrättade honom att det icke var min afigt att bege mig dit förr än jag fätt tillsägelse derom. Den får ni ju genom mig, förklarade han, Ni väntas dit med otålighet.s sEn otålighet, som ni kanhända öfverdrifver, och hvartill jag icke törs sätta tro, utan utt se någonting skriftligt. d sNi är allt för misstrogen eller blygsam;