båda kulturfolk, i stället att fredligt täfla med hvarandra i konst och vetenskap, i sociala framsteg, stå fientligt rustade mot hvarandra och dagligen mer införlifva sig i den öfvertygelsen att de måste utkämpa en strid på lif och död. Frankrike och Tyskland likna två igelkottar, hvilka sammanrulla sig och visa hvarandra taggarne — en rörande bild af två civiliserade nationers förhållande! Men cesardömet — det är en stor tröst — eger blott två stöd, och dessa äro murkna. alla de en dag, så störtar byggnaden, hvilken de uppbära, af sig sjelf tillsammans, och ur dess spillror framväxer en ny, frisk verld. Napoleon III och Bismarck ha en gemensam mission, knappt klar för dem sjelfva, men påtvungen af verldshistorien. De undergräfva begge legitimiteten, Så länge de lefva kan man tro, att de arbeta för egen räkning. Låt dem blott dö och man skall erkänna, att de. endast. voro verktyg i en högre hand, att de banade vägen för sin fiende. Deras leende arfvinge är demokratien. Så snart Napoleon och Bismarck lägga ihop ögonen skall i Frankrike och Tyskland friheten tillträda det arf, som cesarismen mot sin vilja åt henne efterlemnar.