Aftonbladet – 29 juni 1868, sida 3

veka, det vill säga mera känsliga och varma än förut. Det är klokt nog hvad ni säger;svarade Stephen i det han lade:bort sin pensel och-up hörde att fixera hafvet, det är både klokt och sannt, men hvartill gagnar det den, som af naturen ej fått mera förstånd och känsla än klippan derborta? Den klippan har länge varit bearbetad af vågorna, Stephen! Också det är sannt; de ha lyckats att bryta sönder den på sina ställen. Men hvad ligger för godt deri att så der låta söndersmula sig af en rå kraft, som hvarken bryr sig om att spara eller förstöra en? Vet ni bur det går här i verlden med sådana menniskor som mig? De låta tilltufsa sig af ödet utan att kunna stå emot dess jernhandske och derefter ha de rättighet att säga som Paulin Menier i Courrier de Lyon: begär af mig ingen känslighet, jag eger ingen Och han hörmade såväl den namnkunnige skådespelarens sträfva tonfall och tvära vändning för att slippa höra något vidare, att jag blef belt häpen. Män sädauna som ni, påtertoz jag, arbeta förgäves at förvandla sig till klippor; på sin h dara. Den som lyckas att hos sig a den menskliga känslan, förfaller till tt eiler idiotismi; den som icke lyckas, inr sig at lidandet. Den som hvarken har pråk på att undga lidandet, ige, om han icke kan trösta honom, 7 likgiltighet, Stephen, jag svara med min egen stämger iugenin (Forts. följer.) koona de få en viss yttre. likhet: not att beklaga och lida med iskallar att älska! Bea,