Aftonbladet – 29 juni 1868, sida 3

vara ett sorts mode, det der, ett bevis på god ton. Då man af princip gifver oss moralisk frihet och kastar ut oss i en verld, der i sjelfva verket råder det största moraliska tyranni, gör man oss på samma gång antingen allvarliga ända till stoicism eller sorgsna ända till scepticism, allt efter som värt temperament är beskaffadt. Om hjertats känslor får man deremot veta litet eller intet, såvida man ej haft, som jag, lyckan att lefva i en god och bildad omgifning. Ingen lär oss någonting om hvad de gamle kallade dygd, .d. v. s. själsodling, fosterlandskärlek, rättskänsla eller vänskap. Äro vi, rika, låter man oss flyga ut ur boet med den tillsägelsen: roa dig så bra du kan, tillfredsställ din fåfänga, lys, men, ruinera dig icke. Äro vi fattiga deremot, stöter man oss äfven utur nästet, och då heter det: gå nu din väg fram så pass du kan; försök attinrätta dig så att du ej behöfver dö af hunger och akta dig att råka i konflikt med lagen. Det slår in,, sade Stephen. Någon annan välsignelse fick icke heller jag. Pn emot en knuff i ryggen, för det ja komma astad så mycket fortare. N med segerhufva, ni; men låt nu eder själsodling Järt er för att ni må bli lycklig! Den har lärt mig att man ej kan finna lyckan så lävge man endast tänke Den hs Värt. väsende ty j det ögonblick vi älska och vi känna oss dubbeit starka på samma gang vi bi dubbelt!