Aftonbladet – 29 juni 1868, sida 3

), — Industri-magasinet vid Katrine holm, der arbeten från Claestorps marmor bruk hållas till påseende och försäljning, är m fullt färdigt, så till sitt yttre som inre, samt ådra ger sig af förbiresande en välförtjent uppmärk samhet. Den lilla prydliga byggnaden, som er hållit ett särdeles fördelaktigt läge intill plat formen, emellan stationshuset och restaurations lokalen, blifver a 208 vid tågens ankomst all deles full af besökande; och ha dessa besök redar haft till följd flera beställningar och köp, hvilk: der blifvit gjorda sedan allmänheten erhållit till fälle att se hvad i landet kan åstadkommas ut inhemska stenarbeten. På mindre arbeten, såsom tobaksaskar, papperspressar, svafvelsticksställningar och mera dylikt är nästan daglig åtgång äfvensom slipade svenska stenar till arm-, väst och skjortknappar, synnerligast nu, sedan egarer hos den i Norrköping välkända juveleraren Broström låtit infatta af dessa stenar i förgyldt och oförgyldt silfver samt i: brons. Stenar af alla möjliga färger, äfvensom svenska koraller, äro här att tillgå. Det är eget nog att se denna lilla exposition, som endast innehåller svenska arbeten af inhemska råämnen, då eljest under närvarande tid de flesta butikfönster äro öfverfulla af utländska kramvaror. Tyvärr torde också ännu den tid vara långt aflägsen, då den stora mängden af landets invånare föredrager det inhemska före det utländska. Jemförda med utländska artiklar i liknande väg, förefalla här befintliga broscher, nålar och knappar m. m. något dyra; annorlunda utfaller likväl jemförelsen, om man besinnar, att dessa stenar äro verkliga produkter ur mineralriket, då deremot största delen af utländska dylika varor äro kompositioner af hårdare och färgade kitter. Uti denna lilla byggnad uppstå då och då för orten nya fabrikater, såsom till exempel cigarrmunstycken och stålpennskaft af vassrör samt tandpetare af det välluktande och välsmakande enträdet: Dessa små artiklar tillverkas uteslutande af barn, 8 å 12 år gamla; och äro ganska många i sina hem med denna tillverkning sysselsatta. Endast artikeln tandpetare, som förr varit och säkerligen ännu är en importartikel, skulle såsom exportvara, hvilket den borde kunna bli, lemna bröd åt mången behöfvande. Vi ba varit i tillälle se en motbok med en 10-årig flicka, som, mte tillsyn öfver mindre syskon, på lediga stunder förfärdigat tandpetare. Denna motbok, som således... Det var emellertid bra att jag fick veta allt. Ni måste medge att mitt sällskap till en början föreföll er föga angenämt? Vår bekantskap har knutits så hastigt, tack vare de romantiska omständigheterna... Ja, sannerligen har det icke varit en riktig roman! Det är eget nog att jag utan förskyllan kommit midt upp i densamma, och äfven fått mig tilldelad en roll. Jag får uppriktigt säga att det är första gången jag varit med om ett riktigt allvarsamt äfventyr, som fört direkte till ullorstolarnäy ty att pi styr dit kan man då se utan glasögon. — I få ord omtalade jag för honom historien om min kärlek, Jag kände inom mig att Celie önskade det, på det vår förtrogne måtte veta hvad han hade att rätta sig efter. Stephen afhörde mig med största uppmärksamhet och gjorde då och då en ganska djupsinnig fråga, samt bildade sig derefter ett. omdöme: — En qvinna om trettio år och! som aldrig älskat förut,, sade han, pär en riktig skatt i ett äktenskap. Inga nervattacker, ingen dum nyfikenhet, inga öfverIrifna pretentioner.. Jag tyckte förr att en! enka skulle varit bäst; men, minnet af det rflutna, åtskilliga jemförelser... det der afskräckte mig. Ni finner i detta parti hela: n enkas förstånd och Jugna ömhet, utan de! ler besvärliga minnena, det är just knuten, let. Sköt bara saken riktigt nu, min. vän, ch genera er icke för att vara litet tokig, som alla skade äro. Jog försäkrar er; utt jag icke skall skratta åt er. Jag skrat-! ar endast åt dem som tro sig ha funnit en verla och ha ingenting annat än ett ormägg. Det der tröstar mig öfver att ha funnit inienting alls. Hvad åter lilla amiralen be-) räffar, så har jag sett och talat med henne; 10n är en qvinna som anstår mig, och er ycker jag också om, men allt detta förkla