Aftonbladet – 29 juni 1868, sida 3

sällskap. Hade jag mött en sådan på min väg, så hade jag ej varit ett sådant piggsvin som jag nu är, men ni får icke tro att jag fördenskull är afundsjuk på andra mäns lycka; jag är det icke ett grand mera än jag är öfver andra artisters framgång. Somliga ha tur; andra icke. Det beror på det nummer man drar ur ödets urna då man kommer hit till jämmerdalen. Ni har fått 1000 och jag 0. Men hvad gör det, bara jag inte beklagar mig? Min käre vän, sade jag till honom, jag har just intet behof att meddela mig. Lyc kan är diseret och tillbakadragen; ni har således förekommit mig då ni bedt mig tiza, och att jag nu så här hemsöker er, sker hvarken för att roa er eller förströ mig sjelf. Ni har icke behof att bli road och jag känner ingen leda, men jag tycker det är roligt att vara tillsammans med er, och såvida jag icke generar er... Visst icke! utropade han med ettleende som riktigt förklarande haus annars så sträfva drag. Tala inte så enfaldigt! . så snart ni verkligen vill det, så... men rent ut sagdt, trodde jag att jag endast tjenat er till förevändning för edra kärleksaffärer Det har icke varit utan, Stephen, och det skulle vara fegt att förneka det...; men deremot har härvid funvits ingenting öfverlagdt. Jag visste ej att ni var i Canielle då jag första gång mötte er der. Jag har säledes endast fattat tillfället i de flygande lockarne. Gör mig emellertid den rättvisan att tro, det jag aldrig skulle förbundet mig närmare med er än hvad som varit nödvändigt blott och bart för min affär, såvida jag ej kännt för er den fullkomligaste högaktning. Skönt att ni säger mig det! Ja hur sagt mig sjelf någonting ditåt ibland. Ni är in gen skrymtare, det känner jag, och tror er