VITT Tea JE ie SIEM GERE hösadtöranenn Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidni innehåller följande artikel, som förtjenar hjertas af dem som vilja påstå, att den til tagande utvandringen har sin hufvudsaklig grund i bristande fosterlandskärlek : Man har i ett par af hufvudstadens tic ningar åter börjat tala om emigrationen oc dess orsaker. Såsom tillförene söker man ena sidan dessa orsaker företrädesvis i vår ofria kyrkliga och sociala förhållanden om de politiska talar man nu mindre; hvar emot å den andra sidan orsaken sökes före trädesvis i folkets oförnöjsamhet och nyhets lystnad. Den enklaste utvägen till frågans lösnin ligger väl deri, att man hör hvad de utflyt tande skarorna sjelfva, i allmänhet, yttra ämnet. Gör man detta, behöfver man ick inlåta sig i gissningar, utan finner lättelige den verkliga anledningen till det som man båda sidor så högt beklagar. Emigranterna tala i denna sak ganska upp: riktigt, och deraf visar sig, att hela saker är en fråga om en bättre utkomst. Vifå,heter det, i Amerika köpa en bördig jord til billigare pris; vi få bättre beteldt för vårt arbete, och så kunna vi både bereda oss sjelfva en bättre tillvaro och en tryggad framtid åt våra barn. Och detta tal bekräfta de genom åberopande af bref från slägtingar och vänner, som gått förut, och från hvilka många erhållit dels hemskickade respengar, dels biljetter för öfyerresan, köpta i någon amerikansk hamn. Detta är, försåvidt vi kunna utröna, det enkla förhållandet i närvarande stund. Emellertid tro vi, att emigrationens UWspkomst berodde i hög grad uppå det reK.giösa tvånget inom fäderneslandet. — Det var den beryktade Erik Jansson och has vänner, som först företogo en samlad utvandring i stor skala, hvilka emigranter grundade den ofta omtalade kolonien Bishopsbill. — Desse drogo tid efter annan fiera utvandrare till sig, och så antog rörelsse,n allt större dimensioner, hvilka skola atmer utvidgas, i den mån nya skaror kor ma ut, beroende dock väsentligen af ärsv åäxt och andra ekonomiska förhållanden i mo derlandet. Samma rörelse har länge pågåt och pågår ännu i jemförelsevis större omfattning från Norge, än från Sverge, och Har nu äfven hvad Danmark angär antagit rätt betydliga dimensioner. I dessa länder råder dock ingen religiös ofrihet, och Dågot socialt förtryck, hvad lagstiftningen går, Tförefiones der lika litet som hos oss. . Låt om 0ss derföre se saken sådan den verkligen är, och icke begagna densamma till att, nedsätta vare sig våra lagar och institationer, eller vår nationalkarakter. När emelfertid emigrationen har sin grund i det allmänna välståndet, så gäller det att befrämja detta, med undanrödjande af allt hvad som verkar derpå förlamande. Och detta är en mycket omfattande fråga. Här möta nemligen ej blott yttre orsaker, såsom beskattning, kapitaltillgång, egendomsfördelning, militäroch embetsmannaväsen, m.m. utan äfven inre, folkets föreställningssätt, hvarigenom från näringslifvet dragas 4 personliga krafter och kapitaler, som kunde och borde gifva detsamma näring och växtlighet. — De reformer, som erfordras till att bringa dessa förhållanden in på en bättre väg, äro genomgripande och svära att utföra; men det är vår öfvertygelse, att man i Sverge skall skyndsammare och säkrare än i något annat europeiskt land närma sig det stora mål för en sannare och högre kultur, som tidsandan redan utstakat. Under tiden kommer emigrationen att fortfara, och den skall, i icke ringa mån, bidraga att leda oss mot det rätta målet. Alltså kunna vi lika litet nu som långt för detta instämma i klagan öfver den stora utvandringen från vårt land. Antalet af utvandrare har ännu icke uppnått någon oroväckande höjd, då man ännu icke deraf förmärkt någon brist på arbetskrafter; fastmer finnas många sådana, som här sakna användning. Men de stora siffrorna spela här ungefär samma roll, som i fråga om skogsafverkningen. Man ser de samlade beloppen af hvad som gar ut, och förfäras öfver de stora siffroxna. Men man ser icke återväxen, eller; lemnar denna obeaktad. Om under nnevar ande år 30,000 personer, qvinnor och arn inberäknade, komma att från Sverge ; tg, så utgör detta likväl icke tredjedelen I ti f den årliga folktillökningen; det utgör io Jelfva verket icke hälften af det antal, som Ik irligen inträder i åldersperioden af 20—21 år. Således förökas i alla fall vår manbara beolkning, qvinnorna inbegripna, med c:a 40,000 p m året, äfven om de barn, som utgå med sc migranterna, beräknas såsom fullvuxna. Vilbi afva alltså ingenting att befara af denna itvandring, beträffande arbetskrafternas förninskning, men deremot ligger det en fördel p leri, att många dugliga arbetare kunna vinna bi n bättre användning och bära rikare fruk-cl er uti en bördigare jordmån. Den patrioti-!M ka känslan höjer en suck, när man betrakar de stora skaror, som begifva sig öfver) ceanen, men för den rent menskliga känslan sä ynes saken annorlunda. Se vi ett godt träd I ti å den magra heden föra ett svagt och tvi-fav ande lif, så omplantera vi det gerna, om vi sk unpa, i en bättre jordmån, der det kan trifgö as och bära frukt, äfven om det dermed vi yttas från fädernetorfvan. Hade det ej vait lyckligt, om den Finlands befolkning, som ; u kämpar och går under, till följd af oblida I bi aturförhållanden, kunnat öfverflyttas tilllnä rakter, der den kunnat förvärfva sig sitt )F. röd, äfven om den dermed måst öfvergifva idernehemmet? — Man kallar, på vissa håll, enna uppfattning ofosterländsk och mate-hq jalistisk. Vi bestrida detta nastsenda. den FH tå do Ne båd jar ene fö ET JQ 5 jr