Aftonbladet – 27 juni 1868, sida 3

mig detta? — Skall ske, svarade jag, snörde igen min lilla kappsäck och står nu här. Ni behöfver ingenting säga mig, om ni icke vill; jag skulle kanske kunna gissa, men jag bryr mig icke om att prata i sådana saker; det bara tar upp ens tid. Jag kan nu afsluta mina ctuder lika bra här som dernere. Kanske skall jag också kunna göra sådana häruppe, och som äro än bättre, ty platsen behagar mig och jag tänker utse mig någon vacker vy öfver hafvet. När ni vill kan ni komma till mig, vi kunna intaga våra måltider tillsammans och röka om aftnarna. För resten står jag till er tjenst när och hur ni vill. Den hederlige Stephen, jag tryckte hans hand med rörelse i det jag inom mig log ät Celies försigtighetsmått. Hon fruktade således att Montroger skulle upptäcka min vistelseort och söka någon tvist med mig derute. Jag kunde för min del omöjligt taga min belägenhet så tragiskt. Jag ansåg mig som ett af ödet bortskämdt barn, och den ömma oro, för hvilken jag var ett föremål, kom mig nästan att häpna öfver att så hastigt hafva förvärfvat rättigheten till så många omsorger och vunnit så mycken lycka. Stephen tillät mig icke en gång att tacka honom för hans vänskap. Ah prat, utropade han, det är inte värdt att sjunga sådana granna saker för mig! Lät mig vara och tala icke mera om en sådan småsak. Ofvertänk hellre edra egenskaper som kock. Vi träffas klockan 7 borta vid kyrkan. Jag uppsökte en klippvrå och läste der ostörd . brefven, Jag igenkände Celies klara och vackra handstil, ty jag hade ofta spionerat på hennes bref till tant för att få se adressen. Jag hade intresse för detta såväl sum för allt som angick henne. Harmonien