Aftonbladet – 27 juni 1868, sida 2

till honom. I förra fallet måste jag förklara mig för honom och bringa till tystnad hans löjliga svartsjuka genom att säga honom det jag gjort ett val, det jag skall anbefalla honom i hedrens och förnuftets namn at bifalla. Denna förklaring skall kanske framkalla en hel storm; jag fruktar det, men då jag ingenting har att befara för mig sjelf af hans hämnd, vill jag också undandraga er den. Ack, neka icke! Ni har lofvat att söra mig lycklig; börja icke då genom att låta mig dö at oro. I andra fallet måste jag uppmuntra hans förslag angående Ernestine, men med mycken klokhet utan att dock nedlåta mig till skrymteri. Ni kan icke beg att jag skall tvenne gäånver göra mig skyldig till en osanning, ty g ljög nyss med förvånande säkerhet inför er och sedan ni gått. Jag var rädd för er skull och narrades för den skull ganska tappert, i det jag förklarade ert besök röra äterbetalandet af ewt litet län till er tant, hvilken verkligen lånat af mig en summa för att inbetala för Plantier; men i illa fall har jag kännt mig så besvärad af lenna ohederliga roll, jag, som icke är van lervid, att jag gifvit mig sjelf ett heligt löfte tt ej mer utsätta mig för ett dylikt obehag. Jag vill således icke återse er, förrän den lag, då jag högt inför hela verlden kan säga utt jag älskar er.n Ni vet nog att ni med detta ord kan kicka mig til! verldens ända; men skicka nig i alia fall icke alldeles så långt bortls Reser, ni dit jag önskar att ni må resa?s Ja. År det när härintill? -.Blott några mil häritrån, till Yport, en as, den badgäster och turister ännt ej fått paning på, det mest förtjusande ställe på usten. Der bo icke andra än fiskare. kall ni afvakta mina vidare ordres.