oaktadt det gick i friskt traf, skötte de dock flitigt sina violstråkar. Ielt säkert voro musikanterna fastbundna på hästryggarne; någon annan förklaring finnes ej gerna till deras ryttarskicklighet, ty den högre ridkonsten lärer ej ötvas i Grödinge. Utaf de stycken som spelades kunde, för bullret af hästhofvarne och vagnshjulen,.icke höras mer än sjelfva gnidandet, men förtjusningen var allmän. Bruden åkte, såsom sagdt är, i en herravago och satt rak som ett ljus med den glittrande gullkronan, tronande högst uppe på hufvudet, hvilket var beprydt med. rosor af samma lysande färger som dem brudgummen bar. Hvad mera för grannlåt hon hade på sig, fick man ej tillfälle att se, men ömkligt var att skåda, det hon lika litet hade en sjal för att bevara brudklädningen från det uti himmels sky stående landsvägsdammet, som en en tout cas till skydd för de brännande solstrålarne. Bredvid bruden åkte ett fruntimmer, troligen fru:pastorskan; men hon var likvisst försedd med parasoll. Efter brudens åkdon kom en oräknelig skara vagnar, deribland såväl de förnämligare fjederkärrorna som de simplare färdtrossarne vororepresenterade; och sutto far och mor, frami sjelfva stolen samt döttrarne. bak på brädan. Stackars flickor! deras plats såg icke afundsvärd ut, men likväl lyste glädjen i deras af svett och damm randiga anleten. Gladast voro dock-brudtärnorna, ehuru de icke i den brännande hettan hade annat på sina hufvuden än respektabla kransar och röda och hvita rosor. Som blommorna icke alls sågo vissnade ut och tycktes hafva mycken likbet med brudgummens störa bukett eller den omnämnda munkbrovaran, så är det antagligt. att de voro gjorda af papper, deri konstfärdigheten nu för tiden, åtminstone hos fleuristerna på Södermalm, nått sin höjd. Anmärkningsvärdt var att bland all denna rikedom af blommor icke syntes ett enda grönt blad, Käraste läsare! svag blef teckningen men tiden var kort och midsommarsolens strålar i Grödinge alltför glödande för att jag skulle kunna följa ståten längre. Mottagandet! hemma i bröllopsgärden, den myckna maten och prostens vackra tal gick således både jag och läsaren miste om för denna gång, men vi fingo ändock se en brudfärd, anordnad på gammaldags vis och det i hufvudstadens grannskap. — Gustaf XII och biskop Seremiws. I en korrespondens till N. D. A. berättas följande: Vid ett besök på Strömsholm hade Gustaf III nemligen dit medtagit till och med en teatertrapp, men glömt att medföra någon hofpredikant. På lördagen fäste en af hofmännen konungens uppmärksamhet på att der borde predikas i slottskapellet på söndagen. En kammarherre skickades då i all hast till den frispråkige biskop 8erenius i Strengnäs, med helsning från konungen att biskopen skulle skicka en prest med till Strömsbolm för att predika der. — The hafva Voltaire och Molidre, — svarade biskopen och ville ingalunda gå konungens önskan till mötes, förklarande, med eller utan skäl, att han icke hade tillgång till någon öfverflödig prest; men då kam marherren slutligen lyckades öfvertyga honom om. jatt en prest måste följa med, skickade biskopen jen gammal afsigkommen pastor i Mariefred, hvilken predikade så eländigt. att konungen blef högst uppbragt på både biskopen och predikanten. En tid efteråt, då biskop Serenius kom till Stockholm och konungen träffade honom på slottet, yttrade han till honom, i temligen vred ton: Du har bra usla prester inom ditt stift! Tvärtom, ers majestät, svarade biskopen, salla mina prester äro bra prester och ypperliga predikanter. Ma foi, än den der gynnaren du skickade till. mig på Strömsholm och som var både... Biskopen afbröt här konungen med den invändningen: Inte mitt fel, ers majestät, Mariefred är regalt Detta svar lär helt och hållet hafva afväpnat konungens vrede. Samme konungs hofmän voro mycket uppbragta på biskop Serenius, enär han ofta med sina qvicka sarkasmer täppte them munnen tills. Då biskop Serenius. en gång var uppkallad till konungen, hade några af hofherrarne bundit ett par prestkragar af papper om haisen på en katt, och placerat katten så, att biskopen icke skulle kunna undgå att se honom. Denne fick vid inträdet också genast sigte på katten; men i stället för att blifva retad till vrede, log biskopen spotskt, gaf hofmännen en genomträngaude blick samt yttrade: Ja, jag kunde väl tro, att man här i huset har sådana prester. — Hvar Sverges flnaste och mest bildade publilv finnes, har nu. ändtligen kommit till verldens kunskap genom föjjande skrifvelse från hr Knut Almlöf, som meddelas i Skånska Posten från Kristianstad: Härmed får äran anmäla vår ankomst till Kristianustad, för att den 26 innevarande månad börja våra representationer. Vi, min hustru och jag hafva alltför många kära och angenäma hågkomster från föregående sejourer i edert konstsinnade och behagliga samhälle, för att ej (?) önska att ännu en gång få stå öga mot öga med Sverges finaste och mest bildade publik (!). — Upplysning och bildning. I tidningen Upsala Vises: Vi meddela i dag ett nytt bevis på den okunnighet och fördom, som herrskar bland allmogen. En aktad bonde, vi kunna kalla honom S., hade en längre tid lidit af ett slags fallandesot och förgäfves sökt läkarebjelp derför. Ea go vän, J., talade om en klok gunima, som kunde bota alla slags sjukdomar och lofvade att rådgöra med hexan. Men för att kuren skulle lyckas vore absolut nödvändigt att medsända ett lintyg, hvilket skulle signas,. Så skedde också; J. sände sin dotter till trollpackan och erhöll tillbaka det förtrollade lintyget tillika med diverse undergörande medel, hvilket allt genast afsändes till 5. tillika med följande bref: nu skall 8. legga de her paketett på bara sengbotten om sönda qvell klockan 9 under sjelva smalryggen och sedan legga sig påt men sett vell för sengen så att ingen rör den, och så får sengen inte beddas, om onsta. qvell klockan 9 skall S. ta hen de och då skall de vara ell i samma rum der S. har lågatt ta då alla knapnålar som sitter i och sedan papperett och kasta in i spisen och då skall S. spotta tri gongar efter ått handuken skall tagas ifrån sjortan evnan S. legger dett i sengen, om inte 5. blir bra så sicka till gumman ett tag till för dett er så långt gått, altes med följer, uttom skans tull. 2 rickstaler har gumman fott och så skulle hon ha ett er brenavin., — — t andelswnderrättelser. Noterad Vexelkurs. Stockholm dan 26 Juni. LONDON 18: — 17,, 18: 15 å 18; 12, k. sicht: