Aftonbladet – 25 juni 1868, sida 3

en fin sandyta, den hon gör väl i att hvarje morgon gå öfver med krattan, på det att hennes blifvande make ej må finna det ringaste spår, utan ogeneradt kunna skrifva dit hvad han behagar — om han annars har någonting att skrifva. Se der hvad jag, sedan farfar började bli sjuk till sinnes, oupphörligt hörde upprepas af hela värt umgänge och synnerligast af Montroger, som ni vet jag mäste be komma tillbaka. Men Bellac äter talade med mig ur en annan ton. lHvad gör detn, sade han, om man är man eller qvinna? Sanningen föredrar icke något v kön; hon uppenbarar sig för den som söker henne. Hon är ett ljus, som icke fördunklas af godtycket hos de kortsynta. Tvärtom är det hon som skänker upplysning och klarhet ät de ögon som blicka upp till henne. Konsten att svinga sig till intelligensens höjd, der glädje och allvar trona, är att vara fri till själen. Kanhända skall ni en dag bli maka och mor. Samla tilldess skatter för att meddela åt de väsenden er anförtros. Men på några veckor samlar man icke dylika; ni är ung, ni bar tiden för ce detta är en stor fördel; begagna er deraf!, Då Bellac sålunda förflyttade till en framtid det bruk jag skulle göra af mina kunskaper, visade han mig ett socialt och reliijöst mål, som skulle åter förbinda mig med ifvet, och gjorde således min verksamhet varlig och icke till ett undantag. Han förstod icke hvarför man skulle gilta sig i början sf sin uppfostran, utan tyckte tvärtom att man derigenom förlorade sin sjelfständighet och ble! till ett intet i sina egna Ögon. De omständigbeter, som voro förknippade med min första ungdom, gjordo inig särdeles böjd att lyssna till dessa lärdomar. Den enträgenhet man utvecklat för att förmå mig att gifta mig, och som från min farfars sida