Aftonbladet – 25 juni 1868, sida 3

mm helst, är han återigen, då han hinner lugna sig, ganska rädd för fattigdomen och föratt behötva letva af sitt arbete. Jag trodde, cå jag säg honom så ifrigt ställa affärerna till rätta, att han äter tänkte på att göra ett lysande inträde i den stora verlden genom den tillåtna utvägen af ett rikt parti och väntade dagligen att han skulle gifva mig del af något förslag i den vägen och på samma gäng helt. komiskt avhålla om förlåtelse för sin otrohet. Han gjorde också verkligen det senere, men endast på omsvep, för att se om jag skulle bli förtörnad deröfver, men han blef i stället förtörnad sjelf, då han sag min glädje öfver hans botande. Den. der barnsliga leken har han rätt ofta tillatit sig för att pröfva mitt tålamod, och an tillåter sig den ännu, ty tio år ha nu svunnit under vacklandet mellan dyli a små bedrägerier och hans försök att göra allvar ar dem. Nog har jag haft tälamod, men ändå är icke min frihetstimma slage. , och Gud vet. om den någonsin slar. Föratt jag skall våga mottaga en känslag mig värdig, fordras att jag bereder gng på, Gud vet hvad för en hisklig storm. (Fortis. följer.)