Aftonbladet – 25 juni 1868, sida 2

Mademoiselle Morquem ). Roman af George Sand. Öfversättning af Lea. FJERDE DELEN. Jag vill berätta er min lefnad, sade hon. Ni känner mig icke, och jag känner mig kanhända icke sjelf. Men — jag är mycket upprörd och kan icke sammanhålla mina tankar. Ni är trött, ni också. Gå ned i arken och hemta frisk luft och kom tillaka om en,timma. Fast nej, vänta! jag år med! Altvenjag behöfver andas ut. i skola blott promenera, icke tala, förrän vi kommit tillbaka. Vi uppnådde spetsen af klippan utan att ha vexlat ett ord. Oelie var alltjemt blek och .en tyngd tycktes hvila öfver henne. Men då hon inandades hafsluften, återfick hun sin friska färg och sväfvande öfver det täta, friska gräset, som växer ända ut till klipprans den, betraktade hon himlen och hafvet som om hon sett dem för första gången, Hon yttrade ingenting, men hennes ögon sökte mina och tycktes fråga om icke jag, liksom hon, var öfverraskad och betagen af nyheten i detta skådespel. Vi förstodo hvarandra. Hennes utseende blef emellertid mera bhemighetsfulit då vi nedstego utför krökningarne och klippremnorna till den gamla parken. Hon stannade vid hvarje steg för att beskåda de vilda blommorna, som höjde sina fina kronor här och der bland ungskogen. Sök upp! de vackraste blommorna och bind mig en stor bukett, sade hon. Jag ämnade efterkomma 5 kr A.B, BL 119, 121—123, 126—12P; ED-184,