Aftonbladet – 25 juni 1868, sida 2

g ng haft lyckan att glänta på hennes dörr. Säledes tog han på sitt ansvar att bokstafligen lyda läkarens för ft, och förde mig omkring öfverallt i bergstrakterna och i de varma länderna. Han lät mig göra bekantskap med sjelfva solen och lät mig fördjupa mig i naturalhistorien, den jag förut studerat med någon framgång. Te aderton månader som vi på detta sätt likt flyttfåglar drogo omkring från klimat till klimat, hafva qvarstannat i mitt minne som den skönaste och renaste drömmen i mitt lif, och om jag ke talat med någon derom, så är det derjre att jag är rädd att icke kunna säga det så som jag känner det; att synas högtrafvande, vapig, pretentiös och odrärlig och att dessutom icke blifva förstådd. Huru skulle väl m:me de Malbois, som icke tänker på annat än ett rikt parti för sin dotter, kunna fatta min glädje att slippa ifrån ett lysande tillbud och gräfva ned mig i enslighet och glömska? Och Montroger sedan, som gör så mycket väsen af akerbrukets framsteg, huru skulle han kunna första den fröjd jag känner af att studera den minsta småsak i naturen, ban som aldrig kunnat skilja ett grässtrå från ett annat? Han bryr sig så litet om att tränga på djupet i hvad det vara må, att han, i fråga om geologi, ännu håller sig till 1:sta Moseboks förslaringar. Hans förstånd är fullkomligt belåtet dermed och han skulle förvänas om icke mitt voro detsamma. Till dessa fängslande natnrstudier kom äf-! ven det välgörande inflytandet af det dagliga vistandet i fria luften; glädjen att känna. ilva krafter återkbmma, att göra lknuga vandringar till fots, att trotsa en och annan! fara och att lefva utan vidare tanke pål morgondagen. Då vi funno någon passande tillflyktsort med vacker belägenhet eller af