Aftonbladet – 25 juni 1868, sida 2

du gör som du vill, men du krossar dina föräldrars hjertan med ditt motstånd. Ni vet hvad jag i så fall fätt lida genom den ömmaste af fäder; hvad skela icke då de få lida, som man icke älskar? Min farfars död under dylika omständigheter gjorde mig svag och förskräckt. Jag tyckte att öfver mitt lif hvilade bans förbannelse; jag tvekade om hvad jag borde göra eller icke, och i denna min förtviflan bad jag Bellac säga åt Montrozer, att jag ville återköpa mitt själslugn genom att blifva hans maka. Om Bellac verkligen varit, hvad man tror om honom, en man utan omdöme i det praktiska lifvet, hade jag nu varit fru de Montroger, lycklig efter verldens sätt att döma, aktad och i skydd för alla de galna misstankar, för hvilka jag nu är föremål, oaktadt mitt tillbakadragna lefnadssätt. Mitt öde ekulle kanske då varit lättare. Montroger skulle aldrig misstänkt att han ej egde mer ön hälften af min själ Jag skulle, liksom andra qvinnor, kuonat lefva med endast den andra hältten, om jag varit klok. Men Bellac anade och förstod att jag var alltför redbar dertill. Tlan var öfvertygad att jag icke skulle kunna dela mig så der utan att dö af sorg. Han förde således bort mig från hemmet och räknade på att vetenskaperna skulte en gång skänka mig trögt. Det der förekommer er kanhända löjligt, ty ni tror väl, som många andra, på en bestämd intellektuel skilnad könen emellan. Men Bellac åter, med sin likgiltighet för gamla fördomar, gjorde mig den äran att tro det min qvinliga hjerna skulle kunna, med bans hjelp, komma att verka lika bra som hans egen, Han ansåg dessutom, innerligt förbunden med vetenskapen som ban var, att man aldrig skulle kunna underlata att egna sig åt henne med passion; då man en