Aftonbladet – 23 juni 1868, sida 3

hästen,. Hvem ryttaren är, vet det allde les icke, . Fråga den sakkunnige och han skall svara Konung af Danmark var han visserligen, ty värr. Han var kanske den uslaste oc tyskaste, af alla de fyra senaste århundra denas odanska och okonungsliga danska ko nungar; det var han, som med nöd försto sitt modersmål förr än han var fullväxt oc! som fortfor att tala plattyska så länge ha .!lefde; det var han, som gjorde allt hvad gö ras kunde, för att förtyska, klafbinda oc! förstöra det olyckliga land, som af Gud onåd fått honom till regent; det är honon vi kunna tacka för var titelpest och vå: ordenssot; det var han som gar sinä tysk: herremän tillåtelse att pina Danmarks bönder intilldess en femtedel af landet låg ödesmål; det var han, som tvärt emot alls goda råd förde och förlorade det olycklig: skånska kriget inot sin ene svåger och som genom sin trolöshet mot den andre Näckad: sin trons ära; det var han, som med tysk fräckhet firade en Segerfesti Kjöbenhavn fastär hans armå blifvit slagen i Skåne och flyt: från valplatsen; det var han som på sin frillas öch frillans broders tillskyntdar med skändlig orättfärdighet förde sin förste statsmar till afrättsplatsen och lät lägga det bäst: hufvudet i landet på stupstocken; det var har söm sölde de danskä krigarne liksom slagtdjur till England och Holland och som på det samvetslösaste sätt utströdde blodspenningarne bland sitt tyska junkerfölje. Men för hvad har man då upprest ett äreminne åt honom? För hans egna pennin-. gar, naturligtvis! Det är oegentligt att säga att man har upprest det; ty strängt tage: var det han sjelf, som lät uppresa det! Danska folket har alldeles icke gjort det och da man tålt att hans bild i 180-år har intagi hedersplatsen i staden, omgifven af de kungiga dygderna i kolossal storlek, så kan dettz lott förklaras derigenom, att det glömt ho vom och icke hade tågot emot hästen. De okunniga och tropligtige har man inbillat, at: len figur, som med förvridet ansigte ligge imder fötterna på hans häst, skulle vara der venske Konge, och det kunde ju under naionalhatets tid vara en mycket uppbygglip nbillning, men de bättre underrättade veta lott allt för väl, att Carl XI var så långt rån att ligga under hans fötter, att han värtom både vid Lund och Landskrona högst genhändigt genompryglade den bålde platysken tills han gaf sig i väg, och om icke et omslingrande håret betecknade den nedrampade syndareh som Afunden, kunde mar: ungt förr komma till den förmodan, att det ar den af Christian V utsugna, ringaktade ch i stoftet förtrampade danska nationaliten; söm här vore lagd under hans fötter.) tt, när konung Fredrik VII:s bronsbild jorde kraf på den bästa platsen i staden. ån folket skulle höja sig en enda röst för :t uppmana honom på hästen att sitta var, det kunna vi aldrig tro — uppmanin;n borde i alla händelser affattas på tyska ir det gällde honom! — vi tro tvärtom, att ;t enstämmiga ropet till representanten för anmarks underkufvande och förnedring skulle ifva ett: Ur vägen, tysk! Plats för den unska konungen! Man kunde ju sedan låta mom rida bort till en annan passande hållats på sin krumhalsade krubbitare! Såsom konstverk betraktadt kan hästen ke göra någon dräglig staty platsen stridig h såsom historiskt minnesmärke kan den cket väl nöja sig med en mindre i ögonen lande. Det är alldeles icke vår mening. t den skulle tillintetgöras, men vi se icke t minsta som hindrar att den flyttas bort un sin nuvarande plats, på hvilken den är liten och för ful och till hvilken den icke r något annat berättigande än ockupations — Preussens och Kajsa Wargs: Man ver. Att konung Christian V sjelf har it den plats, som icke tillkommer honom. ej hindra oss att anvisa honom en plats, han tager sig bättre ut och icke står i gen för en mera berättigad. Mr gn cr