Aftonbladet – 20 juni 1868, sida 2

ill en komparativ statistik för Norge och ;verge, hvilken gjorts i det nyligen utkoma andra häftet af vår högtförtjente Eilert undts Blade till Fattigkommissionerne. Ian upplyser nemligen, att de inkomster, som I en allmänna fattigvården förstått förskaffa ln ig, för år 1865 utgjorde i Sverge 951,955 pd. och i Norge 1,059,461, under det att olkmängden i de respektiva länderna samma r var 4,114,141 och 1,701,756, således tvåre gånger så stor i Sverge. Något rimliare ställer sig förhållandet, om man gör afeende på de fattiges antal; vi träffa då i verge 55,187 fattige — äldre och barn — om erhöllo full försörjning (i fattighus, geiom bortackordering o. s. v.) och 92,601, som utnjöto en ringa hjelp och understöd, tillammans 147,788 och i Norge 28,474 indiider af första och 48,315 af andra klassen, illsammans 76,729. Här är icke alldeles amma förhållande som med penningarne; överge har ju en god del flera understödde attige än Norge. Men det motsvarar dock ångt ifrån: olikheten i folkmängd; efter denna skulle fattigantalet i Sverge ha varit 185,000 r att öfverensstämma med vårt. Författaen undersöker nu orsakerna till denna märkiga olikhet och tror sig finna den väsentli-l: saste i det olika anordnandet af den stati-l: stiska beräkningen. Hos oss yttrar han, har au i omkring ett tjugutal år, efter en derom utfärdad k. resolution, den ordningen varit vidtagen, att hvarje fattigdistrikt har att afvifva sin ärsberättelse eller sitt bidrag till rikets fattigstatistik, och berättelserna insändas till sjelfva det vederbörande regeringsdepartementet, för att der granskas och systematiskt bearbetas. Men i Sverge är det hittills så, att fattigstatistiken blott utgör en del af landshöfdingarnes femårsberättelser om det ekonomiska tillståndet i länen; när landshöfdingarne vända sig till fattigårdsst om upplysningar, ha de icke någon k ning att åberopa, så att det kommer helt och hållet an på, hvilka uppgifter man frivilligt vill lemna; de meddelade uppgifterna komma dessutom endast till länsstyrelserna, der de utdrag författas som insändas till stavistiska centralbyrån i Stockholm. Här författas den slutliga öfversigten för hela riket; men vid begagnandet af denna måste man alltid komma ihåg, att den hviar på dessa utdrag, och om dessa är det ju ovisst, huruvida de ha varit utförda med den sakkunskap och omsorg, som i allmä lott kan väntas af ett egentligt statis embetsverk. Men som vi fått medvetande om, att det ser betänkligt, ja farligt ut med attigväsendet, och som det derför har blifvit ett allvarsamt kraf, att upplysning i saken må kunna anskaffas, så behöfver det väl blott nämnas för att bli en lika allmän önskan, att vi måste kunna anställa en säker och pålitlig jemförelse med Sverge och se förhållandena hos oss i dagern af de beslägtade förhållandena der. Det skulle icke skada någotdera af länderna, om vi genom närmare bekantskap med hvarandras sträfvanden läte lära oss, den ena efter den andra, och sålunda komme oss före med att ordna sjelfva fattigväsendet genom lag och bruk mera på samma sätt. Men då detta naturljgtvis skall bli ett vidlyftigt arbete och en långsam rörelse, kunde man önska, att fattig. tistiken rätt snart lade an på att få jemförelse till stånd. Utsigterna dertill äro också de allra bästa. Med afseende på det norska fattigschemat för år 1867, yttrar EB. Sundt vidare, hvartill jag hade att utarbeta förslag, sökte jag råd och upplysningar hos chefen för statistiska centralbyrån i Stockholm, medicinalrådet Fr. Th. Berg, och det är nu aftaldt och beslutet mellan oss, att då det ändo kall göras någon förändring i planen för fattigstatistiken i något af rikena, eller om det blott blir hvilken anledning som helst att införa en eller annan förbättring, så vore det ett fel, om man icke med detsamma lägger an på att få tabellerna utarbetade efter en likartad plan, så att vi utan vidare omsvep och med trygghet kunna jemföra det ena riket med det andra eller hvilken trakt som helst i båda rikena inbördes.