Aftonbladet – 20 juni 1868, sida 2

TI dertill uppmanas, Bret från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 17 Juni. Sedan Björnstjerne Björnson i fjol hade lemnat Kristiania teater, i spetsen för hvilken han stått från början af år 1865, och som det på denna tid lyckats honom att höja till en verkligt konstnärlig ständpunkt, blef teaterg direktörsplatsen — sedan de få, om hvilka rmast kunde bli fråga och till hvilka man nad till en yngre departementstjensteman vid namn Skavlan, hvars qvalifikationer till densamma mindre tycktes ligga i någon grundligare sysselsättning med dramatisk konst och litteratur, än i egen håg. Nu säger väl ett gammalt ordspråk, att det är hågen, som drifver arbetet, och det var med de härpå stödda förhoppningarne som största delen af den teaterälskande allmänheten tröstade sig, då hon såg en i flera afseenden öfvermåttan ansvarsfull plats besatt med en man, hvars antecedentia gåfvo liten eller inen trygghet. Denna gång bar det dock icke Ä Saisonen började med en så välvillig sinnesstämning hos publiken, som man någonsin kunde önska, alla ville gerna se sakerna i den bästa dager; tidningsreferenterna uppförde sig mot teaterstyrelsen på ett sätt, som stod i den mest förvanande motsats till denna för sin arghet bekanta menniskoklass vanliga senfärdighet till allt hvad beundran heter, Och likväl slutar nu saisonen med det bedröfligaste resultat, icke mindre i pekuniert än estetiskt och mora liskt afseende. Kassan är så tom, att skådespelarne icke erhålla sina kontraktsenliga aflöningar; scenen har blifvit omskapad till en förlustelseanstalt, der ingen söker konstnärlig njutning; hela institutionen förmår icke längre ingifva hvarken konstnärerna eller allmänheten någon respekt; alltsammans befinner sig nära nog i upplösningstillstånd ). Några al våra egna konstnärer resa kusten utåt för att genom representationer i småstäderna finna bot för finansernas förfall; i samma syftemål försöka andra af dem att här i hufvudstaden få aftonunderhållningar och dylikt i gång. Emellertid är teatern ockuperad af ett s. k. italienskt operasällskap, som det lyckats en tysk industririddare inbilla teaterdirektionen vara etwas noch nie dagewesenes, i konstnärligt afseende, en illusion, som upprätthålles genom en god claque och andra sådana konst,-medel, för hvilkas verkan vår naiva publik ännu icke hlifvit blaserad af det skäl, att de äro någonting alldeles nytt för densamma. Allt efter som tiden för storthingets sammanträde — den 1 Oktober — börjar närma sig begynna de gamla planerna om grundläggande af nya tidningar dyka upp igen. Först är det det kristliga, veckobladet Fzedrenelandet, som skall börja den 1 Juli, och i hvilket det nog är meningen att efter ringa förmåga skaffa oss en norsk Väktare. Som allt hvad som har en kristlig, det villin casu säga pietistisk fernissa, med begärlighet slukas af vår allmoge, är det all sannolikhet för, att det nya veckobladet skall bli en god spekulation och finna ganska mycken spridning i landtdistrikterna, hvaremot det näppeligen skall få stor betydelse i Kristiania, der man föredrager det faktiska framför det tendentiösa. I samband härmed kan nämnas, att en ny Maanedstidende for den indre Mission börjat utgifvas af Den norske Lutherstiftelsec. Det är, såsom kanske någre af mina läsare torde minnas, omkring halftannat år sedan man först fick noggrann upplysning om denna närmast i öfverensstämmelse med den svenska evangeliska foste landsstiftelsen påtänkta förening, hvars sta program emellertid väckte en så stark opposition, att vederbörande funno sig nödsakade att frångå de väsentligaste föreskrifterna i stiftelsens reglemente, de nemligen ändt sig, gifvit ett afsläende svar — öfverlems som hade en vidsträckt och sjelfständig lekmansverksamhet till mål. Denna verksamhet skulle nemligen öfvertagas af några endast under stiftelsen sorterande bibelbud. Nu har man modifierat lagarne derhän, att bibelbuden endast skola sändas till de förligen begär sådan hjelp eller, ifall denna begäran utgått från andra, åtminstone haft tillfälle att yttra sig om önskvärdheten af en sådan åtgärd, och att de icke blott vid sin ankomst till en församling genast skola anmäla sig hos presten och af honom motdem, utan äfven, när helst det kan önskas, förevisa honom sina dagböcker för att sålunda sätta honom i stand att hålla den tillsyn öfver deras verksamhet, som han må finna nödvändig. Det värf, till hvilket de utsändas, bestar uti att sprida de böcker, som stiftelsen har utgifvit eller godkänt, samt efter förmåga begagna det tillfälle som derigenom kan gifvas dem, att bringa Guds ord in i hus och hjertan genom att samtala med de enskilde, läsa för dem och, om de hålla husandakt med dem som husfadren kan vilja samla dertillb, Detta var nu den andliga pressen; hvad angår I den materialistiska och antikristliga, såsom I Luthersk Kirketidende nyligen så vackert kallade dagbladspressen, så ha vi först den nya dagliga tidning, om hvars uppsättande underhandlingar äro i gång, och som närmast är afsedd att skola bli organ för den norsk norska uppfattning, som i fjol i ett halft ärs tid förskaffade sig luft i veckobladet Vort Land och hvars närmaste praktiska proI gram är bekämpandet af det nya unionsförslaget. Saken är emellertid ännu i sin allra rsta begynnelse, och möjligen skall den — ifall den öfver hufvud taget vinner någon framgång — utveckla sig i en helt annan rikt än den, mot hvilken den nu lutar. För öfrigt är det blott föga sannolikhet för, att I dessa försök nu skola krönas med mera framj . i gång än de man många gånger förut gjort att få nya dagblad i gång. Dels saknar man nemligen de nödvändiga pekuniära medlen att med ens uppsätta en stor daglig tidning — och att börja helt anspråkslöst och efter hand arbeta sig upp, dertill ha alla de, som på de sista tjugu åren börjat med nya dagblad, olyckligtvis för dem sjelfva, icke varit i besittning af erforderlig resignation — dels saknar man ett bestämdt politiskt och socialt program, som skulle kunna vinna genklang hos allmänheten och samla ett parti omkring sig, Skickliga personer till medarbetare i en tidning finnas här tillräckligt, ee 12 4 en samlingar, der antingen presten sjelf uttryck-. taga den vägledning, han kan vilja gifval