Aftonbladet – 19 juni 1868, sida 2

in i sig sjelf och säga: Jag har icke fela hvarken af äregirighet eller fåfänga, hvar ken af egennytta eller sedeslöshet, hvarkei af slapphet, låghet eller någon sorts be räkning. Jag har endast skadat mig sjelt Man tillåter mig ingen återupprättelse, mi försoning räknas icke. Nåväl! jag skall me Guds hjelp lefva i den ljufva och heland tanken på den eviga rättvisan och den hög sta godheten, och jag skall lefva lycklig til och med., Hon såg så ljus och mild ut, att hela mir vrede försvann, Så mycket är säkert, sade jag, att et fel, begånget af er, icke kan hafva anna motiv än det ni nyss nämnt. aJag vågar hoppas att ni icke betviflai let, sade hon. Jag vill icke ljuga, utropade jag, jag vill tvärtom SÄga att jag tviflat på allt; jag har gått i yrsel, jag har lidit så mycket er nan kan lida, jag har varit svartsjuk! Mer wu är jag lugn och det oaktadt känner jag utt detta martyrskap återupplifvat min kärek. Jag älskar er tusen gånger mera nu lå jag ser er på väg till olyckan och vaniran, och, om jag kan blifva er ett stöd vågar jag säga er af fullt hjerta: förskjut nig inte — jag tillhör er! Huru skall jag förstå det? Som ni sjelf vill. Således, om jag önskade att ni gåfve mig rt namn? Allt hvad jag-eger tillhör er — tag det. Har ni betänkt er? Nej! jag sätter tro till den ofrivilliga röelse jag erfar i första ögonblicket, och ännu udrig har den svikit mig. 4 Nå är en tok, en verklig tok), sade hon örd och nästan glad. Gif mig er hand! Låtom öss tala om markisen,; tillade hon