Aftonbladet – 18 juni 1868, sida 3

— — 6 ————r—rÅnXoanm VV 1bwi Beröfva mig icke detta mitt sista skäl att högakta er. Finner pi då ett sådant nöje i att för evigt slita mig ifrån er? Det måste ju så vara? ; Och tyckes också kosta er föga — jag ser det. Ni ser det, säger ni... nåväl, jag:ser af er blekhet att ni lidit oerhördt at att höra talas om min olycka; jag fioner således att ni verkligen älskat mig och att jg aldrig kan använda nog lugn för att fullborda ert tillfrisknande. S Detta ert lugn vet jag sannerligen icke om jag skall hata eller beundra. Ni tyckes sätta er öfver alla olyckor. Er närvarande belägenhet oroar er knappast, så väl är ni förberedd derpå. Jag förstår er icke, Celie! Om pi till denna grad föraktar ert rykte, det vill säga andras aktning, hvarföre då en sådan ihärdighet förut att visa er värdig densamma ? S Ni tyckes vilja säga att jag, efter ett begånget ungdomsfel, borde felat alltjemat.:. Men ursäkta! jag glömmer att ni numera anser mig i stånd till. allt; det ärju det vanliga? Nå; vi skola icke mer tala om mig; min sak är förlorad och jag ämnar icke vädja till någons medlidande. Ni kom hit förrätt säga mig att en fara hotade mig, en fara, som ni önskade besvärja; men jag vet intet medel; det finns icke ett enda.n Han har således bevis emot er och ni är megteten derom? Troligen. 7 ten hvad tänker ni då göra?s Ibgentinga Fd L (Eorts.)