Aftonbladet – 18 juni 1868, sida 3

Ni vet att den sig så kallande markis de Rio Negro är arresterad ? Ja, jag har hört det. Ni vet också att denne olycklige saknar grannlagenhet ? Ett underligt småleende flög öfver hennes drag, men hon svarade ingenting. Jag vet icke, började jag, om ni tillåter mig att tala med er om honom; jag tänkte. .. Jag måste tillåta det, efter det förtroende jag gitvit er tant; tala således om honom så mycket ni vill! Jag vet ej hvarför jag skulle afbryta er — fortsätt således! Nåväl, ni finner att denne man skall komma att yttra åtskilligt... man kan omöjligen förhindra det, men man måste vara på sin vakt; måste motsäga och försöka beslå honom. Tror ni att han har... har bevis? Emot mig? Och om så vore, huru skulle de kunna urskulda honom? Nej, det förstår sig; men — fåfängan att spela en roll, hämdkänsla, svartsjuka kanhända skulle möjligen ... På hvem skulle han vara svartsjuk; på .er? Atminstoneskall han hata mig derför att jag slagit honom och vanställt hans ansigte. Nå ja, huru som helst, om han blottställer mig, så — är min stund kommen, då jag nödgas lemna mina englavingar och nedstiga från min piedestal; Är icke ni en ibland dem, som komma att glädja sig deröfver, ni som jag fullkomligt, bedragit, och skall icke alltid, hur ädelmodig ni än må vara, på botten af er själ finnas ett grand förtrytelse emot mig och en viss ironi? Har jag väl rättighet dertill, jag, hvars illusioner ni så ärligt röfvat?, ox Kanhända har jag handlat så af fruktan; jag kunde ju alltid tänka att bli demaskerad hvilken stund som helst.s