Aftonbladet – 18 juni 1868, sida 3

låtit blända mig af svårigheten vid en eröfring som man påstod omöjlig? Återstod mig således af all min stora energi endast det sårade högmodet? Då det blef d ger, klädde jag mig tyst och gick ut åt fälten, medtagande hunden och bössan, på det tant, då hon frågade etter mig, skulle tro att jag gått ut att jaga, som vanligt. Jag hade endast gått ett litet stycke då jag såg Stephen komma. Jag ville gå undan, ville gömma. mig, men det var omöjligt; han hade sett mig och kom emot mig tvärs öfver disena. För f—n! utropade han då han var mig helt nära; det står icke bra till, ser jag; ni är gul som ett vax i dag! Han lyftade på min mössa för att se på såret. Besynnerligt, utbrast han, ingen svullnad, ingen inflammation. Det måste således vara en rörelse i gallan; der är förargelsen vi hade för den der skojarns skul; först er kallblodighet, sedan motsatsen ... jag känner till det der! Tag motion, min vän, dugtig motion, och så ... kors det är min själ sannt!ni skall få höra en nyhet som skall glädja er in i själen: Markisen är arresterad, ja på min ära är han icke det! Knappt ankommen med diligensen till jernvägen — han tänkte echappera till Rouen — fingo polisens handtangare fatt i honom. Den höge herrn lärer haft en liten böjelse att spela falskt och hade medfört från Etretat en alltförväl späckad förhak Nå-å, min vän, var det inte roigt, sa säglo Jag försökte småle, men ack, denna nyhet ökade ju endast mitt lidande. Ju mera denne man demaskerades, dessmera förnedrades Celie. Stephen, som tänkte förströ mig, berättade mig allt möjligt om min rival, En af Ståphens vänner, som tänkt besöka hunvum vitl Canitlle, men som blifvit