Aftonbladet – 18 juni 1868, sida 2

sig härifrån ganska sjuk och eländig. Hvad hon deremot fruktar är dina illusioner, dina förhoppningar, kort och godt din kärlek, eftersom det är denna känsla du hyser. Hon har framställt två vilkor: antingen skall du slömma henne eller skall du återkomma frän n villa genom afhörandet af en fruktansvärd hemlighet. Du får välja sjelf: vill du behålla dina ungdomsillusioner och gömma i ditt hjerta ett ljutt minne med vilkor att aldrig mera återse Celie, eller vill du botas genom ett radikal-medel, så bittert — som möjligt? Säg sjelft Jag vill återse henne, skulle jag äfver uthärda hvad lidande som helst. Nåväl, så hör då hvad jag knappast har mod att anförtro dig: denne äfventyrare denne elagskämpe, denne eländige... hon hal igenkännt honom; det är honom som hon en gang, älskat. Älskat? hon? Det är omöjligt; en feg stackare ... Han är en skurk, men feg är han icke, materielt taladt. Han har ögonblick af hjeltemod; ögonblick då han är en korsar å la Byron, en Lara, en af dessa hemska romanhjeltar, hvarom unga flickor gerna diömma.x Nej, tant, han är intet af allt detta, dervå kan jag heligt svära; han äricke en gäng n Lugarto. Han är en simpel menniska, en äg Sling utan uppfostran, utan poesi Men han är skön och tapper och han lär ia bevisat det sista i en eller annan hemligetsfull och romantisk omständighet; jag vet cke så noga. Celie har icke ingatt i några letaljer. Hon har endast sagt mig att hon arit barn en gång och säledes däraktig, hon om alla andra sädana, och att hon fatt likta derför. Hon rodnar öfver sin villa, nen det förflutna har lenmat på hennes lif n fläck, en outplänlig fläck...