Aftonbladet – 17 juni 1868, sida 3

Lofva mig då att icke vidare strida med den der främlingen, i fall han skulle utmana er Om han är så föraktlig som Stephen påstår, tänker jag icke bevilja honom äran af en duell. Jag ihjäl honom helt enkelt om han förolämpar mig. Men jag vill icke, bör ni, min vän, ati ni skall vara inblandad i sådana äfventyr Lofva mig således att ni i morgon reser til Paris Och ni skulle kunna ha aktning för mig efter en sådan feghet? Det är ingen feghet att undvika mötet -med sådana farliga personer, då ens lif äl nödvändigt för kära och dyrbara varelser. Hvad skall väl er tant säga, då ni nu kommer hem sårad? Hon skall vredgas på mig om hon får veta att jag är orsaken dertill Se så, lofva mig nu att resa i morgon! Hvarför just i morgon? På en hel månads tid skall den der otrefliga menniskan icke kunna göra någon skada. Jag har tilltygat honom mycket värre än han mig. Ack, var ej obarmhertig nu! drag icke ned mig till jorden då jag sväfvar i ethern... befall nig icke att atlägsna mig från er samma dag ni upptagit mig till broder, vän och gudson! Jag blir tokig om ni tvingar mig dertill! Menp, återtog hon tvekande, då det icke är kärlek ni hyser för mig, Det är hvad ni vill; det i vill mottaga den utan att få S Ör... men det är mitt lif, hör ni, hela mitt Nf! Befall mig hellre att kasta mig utfö denna klippa än att säga det min kärlek sårar er! Ack! jag hade svurit att aldrig uttala detta ord, men ni rycker det ju ifrån mig genom era frågor. Kan jag väl ljuga? Nej, omöjligt! I morgon kanbända, skall jag föröka det, men i atton är jag upprörd och svag som ett barn, på samma gang jag är öfverspänd som en man, hvilken plågas at brännande feber. Har mediidande med mig och säg ingenting mera... skänk mig denna afton af lyckalp Må vara då; sadb hön, ni ser ju att jag q