Aftonbladet – 17 juni 1868, sida 2

Mademoiselle Morquem ). Roman af George Sand. Öfversättning af Lea. TREDJE DELEN. Då man framsatte bränvin, slog hon i åt mig, sägande att det var sjömannens mjölk; men sjelf smakade hon det icke. Det fanns hos henne så mycken liffullhet, att hon lika litet hade behof af detta eldvatten, som af tomma artigheters fyrverkeri. Hon tände sjelf fader Guillaumes pipa för att han ej skulle kunna neka att röka i hennes närvaro, ty hon var ej besvärad af tobaksrök, fast hon ej tyckte om den, och sedan detta var jordt, drog hon sig tillbaka till spiseln, emean, som hon sade, att hon var kall om fötterna. Jag bortlade cigarren, som hon: tvingat mig att taga, och närmade mig henne utan att tillåta mig att sätta mig bredvid henne, ehuru der stod en frestande stol. Mitt hjerta var fullt af glädje och erkänsla, men jag kände mig allt mera blyg, ju mera benpnes förtroende tycktes tillväxa. Jag kände med säkerhe. att detta förtroende, en gång förloradt, icke mera stode att återvinna. Det var så fullt och så skönt och sänkte sig ned till mig så högt ifrån, tycktes det mig. Hvarpå tänker ni? frågade hon mig. Jag tänker icke; jag är lycklig. Öfver hvad? beskritf för mig depna lycka; hon intresserar mig.n Jag är lycklig öfver att se en person, som ni, omgifven af den kärlek hon förtjenar. Ni tycker således om det erkla lifvet här och om dessa obildade menniskor? Nityckte gnnorlunda för ett par dagar sedan. Fig ett par dagar sedan var jar en egoist; ag skulle då velat aflägsna er frå allt hvad som älskar er, för att draga åt mig er uppf.n a co mr 118 118-119, 121-123, 126—128; 150—134; 136 och 137.