Aftonbladet – 17 juni 1868, sida 2

se honom förrän ban varit i staden och skaffat sig nya. Men det är ju en gemen menniska, den der, en mördare, en galning, sade Celie förtretad. Att anfalla en annan, bara derför, att han icke vill emottaga betalning. Ni säga bestämdt icke hela sanningen; det måste vara nägot annatlb Mamma Guillaume hviskade henne något i örat. Hon syntes rörd, men hemtade sig genast. Jag fick, sade hon, en liten påminnelse att icke afbryta ceremonien; vi skola således fullborda den; och sedan måste den nye brodren, enligt bruket, fritt välja bland oss gudfar och gudmor. Ack, utropade jag, om jag vågade att tiil gudmor... Jag tänkte just tillbjuda mig,, svarade hon, eftersom Guillaume och jag ändå äro edra löttesmän. De utsträckte öfver mitt hufvud sina förenade händer, sägande: Armand-Gui!laume-Celio, vi upptaga dig till broder, vän och gudson. Viskola skydda din ungdom och du skall sörja för oss på våra gamla dagar. Celie kysste mig på kinden inför allas åsyn. Detsamma gjorde min gudfar, bans hustru och söner. Derefter blef min invigning utropad och mitt nya namn inskrifvet i den bok, hvars vård var anförtrodd åt Guillaume. Jag kallade mig Celio och Celie duade mig enligt de officiella formerna! Jag trodde mig drömma. Sedan nu allt är bestyrdt, sade hon till mig, måste ni ihågkommwa en vigtig sak; åtminstone anse både mina vänner ochjag den så: ni har blifvit antagen i hemlighet och till följd af Bellacs, Guillanmes och mitt förord. Ni skall ge er tillkänna för edra bröder endast i händelse ni ken göra dem någon tjenst eller begära at dem nagon hjelp; men ni skall ej onödgtvis yppa er och ingen utom den här kretsen bör jä veta att ni är imedlem-af brödraskapet. -Det har varit särskiltlta omständigheter som gjort att tenna