Aftonbladet – 17 juni 1868, sida 2

i mille Merquems närvaro. Jag vet ej om hon var orolig. Man hade grupperat sig omkring henne på det trämlingen icke skulle kunna skryta öfver att ha sett henne utan i sällskap. Jag följde honom ut och då vi gått några steg på stranden sade han:,cNiäro fasligt misstrogna här på orten. År det, för det ni ser mig här som turist? Det ser ut som om man här endast måste gifva sig ut för hvad man verkligen är. Och se der hvad jag är, tillade han, i det han visade mig en banknot. Känner ni till sådana der noter på tusen francs? Jag har inga guldmynt på mig. Vänd er på annat håll,, svarade jag, i det jag återlemnade honom hans banknot; jag kan icke vexla den. Det är ej fråga om att vexla den; behåll den!, Det vill jag icke. Jag är icke ett barn, som den, åt hvilken ni gifvit uret. Man känner hvarför ni kommit hit. Ni önskar ala vid någon, med hvilken ni icke får tala utan hennes tillstånd. Och utan ert? Utan allas vårt tillstånd, såvida ni icke nar hennes eget.n Nå väl: Gå då och bed henne derom. Jag begär ingenting annat af er. Aro kanvända tusen francs icke nog för denna tjenst och för det ni räddat min kamrat? Jag vet icke. Jag räddar ingen för bealving. Här på orten har man det icke till randtverk; icke heller finnas här några komnissionärer. Vänd er till posten; det är dess kyldighet att bära omkring bref. Jag vände honom ryggen, men då jag hörle honom utösa en hop grofheter, svärjande vå att jag nog skulle å betala honom detta, vände jag mig hastigt om och gick fram mot lonom, sägande: Hvad vill ni?, Jag måste ganska bra lip afpassat nitt al efter min förklädnad, ty han trodde sig ljemt ha att göra med en sjöman. Han yggade visst icke tillbaka: för en strid, men an måtte ej ansett mig nog starke tt mäta