Aftonbladet – 17 juni 1868, sida 2

märksamhet och uteslutande vinna er bevågenhet. I dag äro alla som älska er äfver ära för mig, och jag tycker att min eger rmåga att älska är hundrafallt större är förut. Jag vet ej hvad jag vidare kommit at säga, då jag, i det jag vände mig om, fich se stående vid bordet den som lät kalla sig Marquis de Rio Negro. Fader Guillaume, som var både klok och ganska belefvad, hade rest sig upp, för at senom sin egen artighet tvinga främlingen at vara artig, men det var förspild möda. Denne strök så tätt förbi honom att han till och med snuddade vid honom, men utan att ens be om ursäkt derför, och helt knapphändigt besvarande hans helsning, hvarefter han styrde kosan direkte mot spiseln, som om har tänkt tala till Celie utan att vara anmäld eller införd af hennes värd. , Jag ställde mig emellan henne och honom iksom händelsevis, men så att han, för att taga ett enda steg till, måste röra vid mig. Celie satt just i sjelfva hörnet vid spiseln. Igonblickligt slöto sig mr Bellac, Stephen och familjen Guillaume omkring oss i en tät sirkel. Främlingen märte med ögat denna nenskliga förskansning, men oaktadt han sag it som en slafchef, som med ett piskrapp änker skingra sin hjord, märkte han att ngen lät sig något bekomma, hvarförhan og sitt parti och vände sig till mig, säganle: Det är er jag söker; jag önskar tala ned er. Tala då, min herre, svarade jag. Jag vill tala med er ensam; följ mig. Om ni ber mig derom, så alltför gerna; annat fall lyder jag endast dem, hvilka jag ir skyldig vördnad. Hvad behagas? hvad säger ni? ;Jag säger att jag inte känner er Nåväll bör då jå hvad jag ämnar säges å skall ni snart lära känna mig. Oaktådt ..deona framställning var midt mellan önskan och bön, nöjde jag mig derned, alldenstund jag ville undvika en tvist