Aftonbladet – 16 juni 1868, sida 3

medgifva att han icke handlade som en pultron borta vid skäret. Det är han också icke. Det är den end: last som fattas honom. Det är riktigt sorgligt att höra. Han: klara, bleka och beslutsamma ansigte val vackert i vågorna. Det såg ni kanhände icke, mr Armand? Men för att säga sanningen, så tog ni er icke heller illa ut vic det tillfället. Bestämdt klär icke det våts elementet männerna! Det missklär icke heller qvinnorna,, svarade jag leende. En artighet — ni? Fy, min herre! ni har blifvit sjöman i dag, och, hvad mera är ni tillhör min besättning; ni bör således icke mera tala som en verldsman. Jag försäkrar er att jag alls icke tänkte på att säga er att ni är vacker i hvilken drägt som helst. Jag tänkte endast på denna sj lens skönhet, som förmår att midt under f: ran förläna åt ett menniskoansigte ett sådant uttryck af lugn och mildhet, hvilket är ännu mera fängslande och rörande hos en qvinna än hos en man. Emellertid finns det män, hvilka denna slags skönhet misshagar. Jag har ofta hört att qvinnan, för att vara behaglig och för att icke likna en karl, bör vara rädd och nervsvag af sig. Men jag har nu en gång för alla tagit mitt parti och ni får icke tro att jag ångrar det. Men för att återkomma till våra skeppsbrutna ... den ene må nu vara en backhare, gerna för mig, och den andre en galgfägel, så måste vi i alla fall till det yttersta uppfylla vår pligt. De hafva känhända förlorat penningar eller dyrbarheter i villervallan och detta får icke tjena dem till en förevändning att glömma sig qvar här. Mr Bellac får således hafva den sodheten.. Det är redan gjordt, svarade Bellac. Jag har frågat dem; och den der herrn, som den undre kallar markis; svarade mig helt kort, utt han hvarken tappat börsen eller hufvudet. Nä låt oss då ej mera tänka på sakenn, re Celie, sutan lät oss vara glada. Jag vill icke fördystra ttooa Uvp genom att träta