Aftonbladet – 16 juni 1868, sida 3

M— MMMM Bah, sade Stephen, hvad jag af en händelse lyckades göra stodo tjugo andra i beredskap att utföra. De hederliga menniskorna ville bara lemna både äran och nöjet åt mig. Bra sagdt, svarade Celie. Att handla rätt är naturligt, det är sannt, och härute sätta de sig icke emot naturen i detta hänseende, men det finnes stundom främlingar, som icke respektera en sådan natur hos sig sjelfva, och hvilkas klepmodighet blottställer oförskräckta mäns lif, som t. ex. den der stackarn, som m:r Armand fiskade upp... Apropos, hur mår han? Bellac har låtit säga mig att han icke är orolig för hans skull. Har pi sett honom? Vet man hvad det är för en karl? Han talar ännu ingenting, svarade jag, men som ni väl märkte är han allt betydligt enfaldig. Nå ja, det kan ingen hjelpa, svarade hon leende, han må lefva ialla fall... hela verlden må lefva. Jag kan emellertid vara lugn för honom, ty han vårdas väl. Låtom oss sätta oss till bords; mamma Guillaume vinkar oss. FPläsksoppan rök som en ångbåt. Fader Guillaume och hans familj tog plats, den gamle lotsen till höger om fröken och Celio Guillaume till venster, enligt bruket. Men Celio, den hedersgossen, ställde sig bara bakom sin stol, i det han bad sin gudmor göra honom det nöjet att få afstå sin hedersplats åt mig, hvartill hon behagfullt samtyckte. Stephen blef placerad midt emot henne. Mr Bellac kom straxt efter, berättande att hans sjukling höll på att som bäst dricka en kopp buljong och att han öfverlemnat honom i hans kamrats vård. Apropos den der kamraten, sade Celie, är äfven ban en förklädd sjöman ? Sparare då, svarade Stephen, nen smugglare, med alla tecken af en förnäm sjöröfvare.s Ni känner honom då? Som en riktig lymmel, ja!s Verkligen? det var ledsamt. Jag tog honöta för tn bra karh Men ni måtte EN