Aftonbladet – 16 juni 1868, sida 3

Mademoiselle Merquem). Roman af George Sand. Öfversättning af Lea. TREDJE DELEN. Ni är elak, min fröken. Era söndagsanrättningar äro förträffliga, och för Montroger, som tycker om sorbet, en riktig gudaspis. Men så här och under dessa egendomliga förhållanden ... ack, min fröken! för den lyckan att sitta vid samma bord som ni, skulle jag kunna äta kiselstenar och alger! Ni har nyss gjort ert bästa i den vägen, och salt fattades icke anrättningen, ni envisa hufvud der, svarade hon leende. Men se bara huru ni är tillstökad i håret och utpyntad för öfrigt! Sannerligen om jag känner igen er. Det är min vän Stephen här, som velat ha mitt ansigte i öfverenstämmelse med min drägt. Målare äro, som ni vet ... Målare äro bra folk, sade mademoiselle Merquem i det hon räckte handen åt Ståphen, som fattade den med yttersta fingerspetsarne under synbar rörelse och utan att kunna säga ett ord. För första gången i sitt lif fann qvinligt behag vägen till hans hjerta utan att beröra hans sinnen. Emellertid rodnade han öfver att se mig varseblifva detta nya intryck hos honom, och bemödande sig om att synas lika tvär som vanligt, sade han i det hån såg på mig: Nå, men, hvad har jag då gjort? Det vet icke er vän,, sade mademoiselle Merquem, men jag vet det. Hvad jag icke ser sjelt, berättar man mig alltid. Ni har räddat den unge Barcot, hvars krafter öfvergåfvo honom just då han höll på att tagas upp i sin fars båt, ty den gamle, som icke mera är så säker på handen som förr, batle då icke reda på sig .:. Be Å. B nr 112 116, 119, 121—123, 126—1923; I ÄB och 1000 9