På Iandet. (S. den 11 Juni 1868.) Jag är på landet bland berg och ängar, Bland dagg och blommor och sjö och vass, Bland trinda pigor och brynta drängar, Bland höns och grisar och fyllda lass! Bland barn och dufvor och får och bockar Bland kor och oxar och gäss och mygg, Och dricker mjölk och konvaljer plockar Och pressar gräs med min breda rygg: Och här jag känner mig riktigt hemma Och har -beqvämt på mitt eget sätt: Hvar mossig häll är en stoppad emma, Hvar liten tufva en taburett; Hvar lummig björk mig en löfsal skapar Och i dess krona hörs göken slå; Tnunder ligger jag tjust och gapar Och räknar ända till sextitvå. Och vindar fara och vindar komma Och kyssa menskor och jord och våg, Och alla fruktträden stå i blomma — Af sommarfåglar ett snöhvitt tåg —; I blom står linden, i blom står furen, I blom står stranden vid bugtig elf Och ännu intet uti naturen Har blommat ut, mer än blott — jag sjelf. Se hvilka stränder så löfbeprydda. Se hvilka holmar — oasers bild —; Se bortom udden en liten hydda — En fattig blomma som växer vild —; Se lilla kullen hur han sig rundar Och fjerran skog hur han skymtar blå, Se dessa klppor och snår och lundar Med tröll och vettar uch alfer smål