Aftonbladet – 16 juni 1868, sida 2

STOCKHOLM den 16 Juni. I går eftermiddag sammanträdde inom hufrudstadens församlingar de vid kyrkostämma lifvande valet af lekmannaombud till kyrko! mötet. Resultatet af dessa valförrättningar meddela vi längre ned i Eladet; Ltt anmärkningsvärdt faktum är, att ett så ytterst ringa antal röstberättigade infann sig, för att begagna sig af denna nya medborgerliga rättighet. Så infunno sig t; ex. för Storkyrköförsåmlingen endast 19, för Adolf Fredriks församling endast 15 personer. Samma förhållande synes ha egt rum i landsorten, att döma efter de underrättelser, som hittills ingått. Vi betvifla icke, att de, söpi äro fiender till fraivåtskridandet, skola med synnerligt nöje åberopa detta faktum såsom ett skäl emot en längre utsträckt rösträtt i allmänhet. De skola säga: Se der, huru pass mycket det stora flertalet intresserar sig för allmänna angelägenheter, huru djupt kändt behofvet är att i utöfvandet al medborgerliga rättig se personlighetsprincipen tillämpad! Här var tillfälle för den stora mängden af mindre bemedlade att rösta med fullkomligt lika rätt som de högst uppsatte och berättigade, för att utse elektorer för det! rikaste, och huru många infunno sig! Vi bedja de konservativa om ursäkt, att vi icke kunna lemna dem denna glädje östörd; utati nödgas helt och hållet underkänna detta argument. Först och främst kunna indirekta val aldrig framkallat något intresse; det inflytande, som hvarje primär valman dervid utöfvar på sjelfva representantvalet och derigenom på behandlingen af de frågor, som skola afgöras, synes honom så aflägset och obetydligt, att det näppeligen lönar mödan att för detsamma göra sig det ringaste omak. Dertill kommer, att hela kyrkomötesinstitutionen är alldeles ny, att den icke helt naturligt vuxit upp ur något af folket kändt behof, utan i en tvär vändning blifvit tillskapad, hufvudsakligen af taktiska skäl ochi ändamål att derigenom befrämja och möjliggöra en stor politisk reform. Denna institution är ännu helt och hållet främmande för folkmedvetandet; det stora flertalet har ingen föreställning om, hvilka funktioner den skall utöfva och hvilket inflytande den kan komma att ega på våra förhållanden och vår utveckling. Sedan denna institution praktiskt framträdt i lifvet och man på en, måhända temligen bitter erfarenhets väg kommit till insigt i detta fall, skall utan tvifvel deltagandet för valen visa sig helt annorlunda. Enligt kyrkomötesförfattningen, som säger att de röstberättigade skola bland sig utse en elektor, är man vid utseendet af elektorer bunden vid församlingen, ehuru samma person kan vid dylika val utöfva sin rösträtt inom flera församlingar, så snart han inom dem är röstberättigad vid kyrkostämma, och sålunda äfven kan på flera håll bli utsedd till och fungera såsom elektor. Men å andra sidan framgår det alldeles otvifvelaktigt ur författningen, att elektorerna vid utseende af lekmannaombud icke äro inskränkta af någon distriktbegränsning utan fritt kunna välja hvem de anse lämpligast, han må vara bosatt hvar som helst inom riket. Med anledning häraf och då det kan vara möjligt att elektorerna på ett och annat håll icke inom sin ort kunna finna någon person, som de anse fullt lämplig till ombud, taga vi oss den friheten att anföra nagra personer, som genom sin föregående verksamhet ådagalagt, att de nitälska för lif frihet och utveckling inom kyrkan och son utan tvifvel skulle såsom lekmannaombuc göra heder åt den krets, som valt dem. Vi nämna exempelvis följande: Rektor P. Siljeström, F. d. justitiekansleren von Koch, Grosshandlaren L. J. Hierta, F. d. riksdaggsnannen, fill dr Jonas Wahl. ström, . Professor C. G. Malmström, Professor H. L. Rydin, Protessor Axel Nybleus, Brukspatron C. F. Bergstedt, Borgmästaren J. A. Bovin, Litteratören Victor Rydberg, Redaktören S. Hedlund, Rektor O. E. L. Dabm, Fil. dr C. J. L. Lönnberg, Öfverstelöjtnant W. A. Nisser.