Aftonbladet – 15 juni 1868, sida 2

på min ära icke fäst vidare uppmärksamhet vid ert utseende, som ni väl kan tänka. Det var ett f—dt lefverne dernere! Hur bar ni er åt egentligen? Då jag såg min kamrat räddad, var jag icke sen att gripa den första lina jag fick tag i, utan alla reflexioner. Men ni kan berätta mig det der sedermerå nere hos Michelon, der jag bor. Kom till mig så snart som möjligt! s Jag bevärdigade honom icke med något svar. Jag bad helt sakta bröderna Guillaume: att icke säga honom mitt namn och gick derefter för att uppsöka mademoiselle Merquem, under det Stephen förbjöd hela huset att säga åt de båda främlingarne att jag var någon herre. Den hederlige Stephen hade förstått att jag var dödligt förälskad i Celie, och att jag, i händelse det blefve någon tvist för hennes skull, icke ville för något pris: uppträda som en gynnad rival. Celie var nere på samma terass, der jag första gången ätit middag med Stephen. Hon samtalade med de at sjömännen, som stannat qvar på stranden. Då hon såg mig, sade hon dem allesammans ett vänligt god afton bb och gick in i dagligstugan, som på samma gång tjenade till kök och matsal. — Fader Guillaume ber oss äta middag härn, sade hon till Stephen och mig, och det skola vi göra. Då man delat farorna, bör man också dela. en treflig måltid. Ingenting -Hellres, svarade jag förtjust. Vet ni väl, min fröken, att det är första gången jag har den lyckan att äta tillsammans med er? i Aha, min herre, se der en förebråelse för den magra söndagskost jag bjudit pål (Forts. följer.)