Aftonbladet – 15 juni 1868, sida 2

tänkte följa efter dit, då mademoiselle Merquem, insvept i en vid, blå kasemirs-kappa, som hennes tjenare medfört ifrån slottet, hejdade mig och sade i bestämd ton: Ni går genast och byter om kläder; här finnas torra sådana. Nu kan det vara er tur att förkläda er till fiskare; det vill jag hoppas inte gör er någonting, ni, som inte bäfvar tillbaka för hvilken charad-utstyrsel som helst. Skynda er nu, er vän målaren söker efter er. Tänker ni lemna oss? frågade jag förskräckt. Begär i så fall icke att jag skall försumma ett enda ögonblick. Lyd nu bara order,, svarade hon. Ah, en sådan uppstudsig gynnare ni ärt.. Ni återfinner mig derinne vid spiselden. Skynda er nu. Fader Guillaumes hus var ganska rymligt och bestod af två våningar med en öfvertäckt landtlig veranda, hvarifrån man kom in i flera rum. Jag gick in till Ståphen, som nu var omklädd, ty han hade blifvit genomvåt, äfven han. Se der, sade han, har ni en alldeles ny kostym, som jag tagit undan för ler räkning, i medvetande om er aristokratiska smak. Dessutom tillkommer den er med rätta, ty ni är finare af er än jag och har i dag hedrat er alldeles förbannadt. Jag såg då ni gjorde ert vackra gymnastiska prof på masten eller stången, hvad det skulle kallas — nå, det lyckades i sanning förträffligt, men jag tror knappast ni vågade ert lif bara för den der franska lymmelns skull — ifall man annars af den ena får sluta till hvad den andre kan vara för en. Föreställ er att denne andre... jag känner honom, jag... tyst, se der är han på verandan; han ser väl efter hvar de ha gjort af hans kamrat. Jag gjorde en rörelse för att störta mig ut på balkongen, klädd i bara skjortärmurnt,