Aftonbladet – 13 juni 1868, sida 3

oo Deni Carlskrona utkommande Blekingsposten yttrar i en artikel med öfverskrift Några ord om ett befaradt entledigande: j följande: . Alitsedan den dag, då riksdagsmanner kommendör Adlersparre gaf några upplysningar i andra kaminaren; hvilka händelse vis voro krigsministern obekanta, har ett rykte tidtals cirkulerat, att denna omstäfdighet skulle kunna föranleda br Ådlerspars re3 aflägshande fran sin innehafvande expeditlonschefsplats i sjöförsvarsdepartementet. Man här i det längsta betviflat att något sådant kunnåt. sättås i fråga, då hr A. inga lundå öfvörskridit kYärken sin rättighet eller sin pligt; men då ryktet satt grefve v. Platens qvårblifvande på sin plats i beroende af hr Adlersparres på sin, så har det nu, efter den förres afskedstagahdö åter kommit i oinlopp. De allmänt bekant att hr A. med utmärkt skicklighet och nit förestått sitt embete, att hans stora sakkännedom och duttröttliga verksåmhet varlt grefve Vv. Plötens kraftigaste hjelp vid ordnandet af det nya sjö FÅ ystem som vännit hationeiis tlliga bilall, atven om det af nägra det gamlas anhängare inom vapnet ännu ej blifvit fullt erkändt. Hr A. har visat den fullkomligaste oegennyttå, då hah vid regleringen af personalen sjelf ingick på reservstaten, ehuru en af de förnämsta platserna ihom vapnet icke kunnat fråbkätinas honBm dch icke blifvil Hekad honom om han gjort anspråk derpå. I befästningskomiten, der han var ledamöt, visade han olämpligheten och den stora kostnaden af de planer, som hittills blifvit uppgjorda, frainlade sjelf nya, bil gare, bättre, hvilkas öfverlägsenhet erkändes af fortifikationisterha i komiteh, och det vår bufvudsakligen hr Adlersparres åsigter som blefvo komitens beslut. Sjelfva det uppträdande, hvarigenom han ådragit sig deras misshag, hvilka hafva svårt att skilja mellan representantens och öfficerens olika Stillbing, var dikteradt ar Hot i FEHASLE fösterlanaskäriek, då det endast afsåg att förekomma nya anläggningar efter ett försvarssystem, hvilket han ansåg btjenligt för vårt land. Allt detta är bekant för regebikgen, för reptesentatiolich och för den del af allmänheten som tagit kännedom om riksdagsförhandlingarne. Lemnar hr A. nu sin plats såsom expeditionschef, ehvad det sker på gränd af hoks ven änsvitan eller icke, så framkallas deraf de smärtsammaste känslor hos rogringd ns och vapnets vjumbr. Hyad skhlls följden blifva? Det nybilläge, annu icke fullt ordnade sjövapnet skulle genom grefve v. Platens och hr Adlersparies nära samtidiga afgång lida en stor, kanska Hepsättlig ioriust. Har man någdd säkerhet att de anslag representationen utan tvekan lemnat sjövapnet; så länge hbrr v. P. och ÅA, atbdg vid öäret, lika vilot lelnnas at andra styrmän? Men hvad skulle regering och representation samfält förlora? År det tänkbart att förtroendeembetsmän såsom landshöfdingar mm: fl. skola väljas till riksdagsmän, om man fruktar att det möjligen kan medföra deras skiljande från embetet? Deräs Vänhör inäste ju rygga tillbaka för ett val, som möjligen kan bereda den valdes ekonomiska ruin. Ju sjelfständigare, uppriktigare och eförsagdare valkandidaten är, desto svårare Vore det att välja honom och förmå honom emottaga förtroendet. Mycken erfarenhet och intelligens skulle sålunda gå förlorad för representationen. Vi hafva icke för sed att framkomma med olycksspådomar, men vi kunna ej frisöra oss från den tanken, att om hr A. afsår, så uppkommer derigenom en högst ledsam spänning mellan regeringen och reprentationen. Krigsministern, som aldri istat något ri te, kunde on nna hvad gamla sdagsmän väl veta och hvad hans vänner borde underrättat honom om : att hela affären öm laboratoriitfrågan i andra kammaren var en sådan småsak, i jemförelse med vid riksdagarne ofta inträftande förvecklingar, att den knappt förtjente nämnas och shart blifvit glömd, om ej beställsamma personer med sqvallrets och spökrädsans förstoringsglas visat sandkornet såsom ett hälleberg. Vi hafva hört alltför mycket sodt om krigsministern, för att tro honom vilja göra stor sak af ringa ting, och skjuta ngalunda skuld på honom, för hvad som nöjligen kan inträffa, men önska äfven till lans fromma, att hr ÅA. gvarhålles. Pluraiteten inom andra kammaren är så öfvertyad om hr Adlersparres stora insigt i både andtoch sjöförsvaret, att i alla frågor röande försvarsverket, får hans ord der en ögre betydelse än någon annans, Det vore fven derför ledsamt om han aflägsnades från tyrelsen. bi