Aftonbladet – 13 juni 1868, sida 3

satt med lödning och smide säint för sådant ändamål haft eld i ugnen och spisen. Efter dessa meddelanden öfvergå vi till undersökningen, hvilken leddes af t.f. kronofogden Mellin. Vid förhöret närvar direktören i nitroglycerinaktiebolaget, konsit Jj: W. Smitt, samt verkställande direktören, R. Nobel och verkmästaren Liedbäck. Under förhöret anlände äfven den till hög ålder komne ingeniören J. Nobel; som är lam i ena sidan, men ännu eger mycken själskraft. Förhöret började frampå förmiddagen och fortgick oafbrutet till kl. mellan 7—8 på aftöneti. Först hördes köngtäl mitt, som upplyste, att han bivistat ett sammanträde i teaterhuset. Derifrån hade han utkommit omkring kl. half 3, sedan explosionen timat och utan att då känna hvad som passerat. I rummet, der sammanträdet försiggått, bade knallen hörts så obetydligt, att de tillstädesvarande ej fästat något afseende dervid. Utkommen på gatan hade konsul Smitt mött någon bekant, som omtalat det rykte, hvilket redan spridt sig i staden. Konsul Smitt hade nu begifvit sig till ingeniör R. Nobel, som träffats hemma i sin bostad, och för honom omtalat hvad han hört, samt ätt explosion skulle timat vid Winterviken, hvilket ingeniör Nobel förklarat sig ej kunna tro, då han, sittande vid det öppna fönstret i sitt rum, hört smällen, hvilken han tyckt likna ett vanligt sprängskott. Konsul Smitt och ingeniör Nobel hade nu genast följts åt samt skyndsamt färdats ut till Winterviken. Hr Nobel berättade detsamma, tillika meddelande hvad förut om Jakob Pettersson är uppgifvet, och hvarom han erhållit fullständig kännedom först efter olyckan, då arbetarne omtalat saken för honom. Hr Liedbäck berättade, att han omkring kl.2 e. m. varit inne i laboratoriibyggnaden, hvarest han funnit Lundholm liggande på sängen i sitt rum och hvilande middag, Sandberg hade arbetat i bleckslageriverkstaden, Jakob Pettersson i reningsrum met och de öfriga i det rum, der dynamiten tillverkas. Äfven hr Liedbäck hade först efter olyckan erhållit full kännedom om Jakob Petterssons försumlighet. Det är förut omnämndt, hvar herr Liedbäck vid explosionens inträffande befann sig, hvarföre det är öfverflödigt upprepa detta. Muraren Ferdinand Miller hade jemte 5 åa 6 andra personer varit sysselsatt med arbete vid den nya fabriken. Der bade explosionen känts endast såsom en duns, men ingen af karlarne hade ramlat från byggnadsställningarne och icke heller hade någon stock eller planka rubbats ur sitt läge. Platsen hade för några ögonblick insvepts i rök och dammoln, och då dessa skingrats, hade Möller förmärkt, att skogen på höjden ofvanför laborateriibyggnaden var antänd på 3 åa 4 ställen. Han hade begitvit sig dit upp, för att biträda med släckningen, men då varsnat att eld äfven uppkommit i skogen vid det ett stycke längre bort belägna Ekensberg, och som Mäller bodde på detta ställe och släckningsmanskap redan fanns i skogen ofvanför Winterviken, hade han begifvit si hem och bidragit till skogseldens släckande vi Ekensberg. Der hade Möller i brandställets närhet anträffat kolade stycken af takläkt, hitslungade från laboratoriibyggnaden, och hade han tillvaratagit ett par bitar af de spillrade läktstumparne. Arbetaren J. E. Selander hade ej varit vid Winterviken om dagen, utan uppehållit sig i dess grannskap, hvarifrån han varsnat att en större eld synts i skogen derstädes. Han hade då öfver sjön ämnat ro till stället, för att biträda med släckningen, men vid passerandet af Ekensberg, hade han förmärkt att eld äfven der uppstått i skogen nära till byggnaderna, och då qvinnor från stranden ropat åt honom att komma dit och hjelpa dem, hade han ändrat kosan och landat vid Ekensberg. Han hade ej sett några kringkastade bränder, men hvitt papper af det som användes vid dynamitpatrontillverkningen, hvilket synts svedt, och antog Selander att skogselden deraf förorsakats. F. W. Rosenqvist, Johan Johansson och Per Gustaf Wallin, af hvilka de två förstnämnda vid explosionens inträffande arbetat vid den nya fabriksbyggnaden, och den sistnämnda varit sysselsatt med framförande af sten, hade ingenting af vigt att omförmäla. Wallin, som först i går varit id Ekensberg, der skogselden då åter upplågat, 2a vid tillfället i skogen förmärkt kringkastade Pear hå ic! ä a Br bränder, mon kunde icke säga hvarifrån de komtnit: Alsen och Lurs Larsson i Blomensberd; Ol ww. Hans Brisoh hade ihgentihg af vigt alt Upplys. Larsson sade sig i skogöh hafta sett brändt pPapperutan att vilja påstå, att skogselden döraf förorsakats, och Hans Ersson uppgaf sig i skogen vid Winterviken hafva observerat kringkastade kolade brändei. Anders Etsöon från Rättvik hade vid explosionen blifvit något skadad i handen af sönderspringande fönsterrutor, och timmermannen August Pettersson fått glasskärfvor i ansigtet, hvarföre de ej kunnat biträda vid släckningeh af skogselden. C. F. Jansson och L: R: Poxttersson hade varit sysselsatta med arbete i nitroglycerinfabtiken. På torsdagen kl. omkring 11 f. m., således få timmar före explosionen, bade de hjelpts åt att bära några hinkar sprängolja till reningsrummet, der Jakob Pettersson var sysselsatt. Båda hade såväl då som förut sett något olja spild längs under rännan. Jakob Pettersson hade förut blifvit var nad härför och vid ett tillfällö, då kan för dem och arbetskarlen Öster berättat, att det fräst till under krukorna, då han flyttat dessa, hade Öster uppmanat honom att lägga ett par brädlappar under dem.. Huruvida någon olja på torsdagen varit spild på golfvet å den plats under rännan, der krukan, hvari oljan upphemtades, hade sin plats, derom kunde hvarken Jansson eller Pettersson lemna någon upplysning; hvilka förgftigt intygade, att Lars Johansson varit särdeles aktsain och försigtig, men Jakob Pettersson deremot visat försumlighet. H. Miller , som arbetade vid den nya fabriksbyggnaden, bade ej baft någon känning af explosionen. Samtidigt, som rökoch dammolnet efter denna skingrades, hade Miller varspat eld i skogen och begifvit sig dit, dervid han, som varit land de första på platsen, observerat brinnande stockbitar, hvilka hitslungats från laboratoriibyggnaden. Vid ett par tillfällen hade han innevarit i reningsrummet under Jakob Petterssons tid och då förmärkt att olja varit spild å golfvet. Anders Lendströn, C. G. Forssberg, Johan Reinhold Carlsson, Gustaf Andersson, Lars Pettersson och C. Öster hade ingenting af vigt att förmäla. Den sistnämnde antog att skogselden förorsakats af brinnande bitar från det ålaboratoriibyggnaden varande takpapper, som vid explosionen kringkastades öfverallt i skogen, der han sett sådana pappbitar ligga. ågot vidare förekom icke, och afslutades härmed undersökningen. Under torsdagseftermiddagen strömmade en betydlig menniskomassa till Winterviken, för att se förödelsen efter explosionen, och flere af de små ångbåtarne gjorde turer dit ut. Om ock denna nyfikenhet må anses förlåtlig, är den under sådana omständigheter i högsta måtto besvärlig för dem som drabbats at Alvala ach färlnet helst falkmacscsan vid dun