Aftonbladet – 12 juni 1868, sida 2

ningar som dessa, sade Celio till mig, för att ge sig ut ensamma på hafvet i ett sådant äggskal till båt. Troligen har Celio Barcot velat tjena dem till lots och föra dem i bamnen, men så har han låtit taga sig af strömmen, som vräkt dem mot klippan, der herrarnes lilla leksak till båt krossats. Det var en herrlig färd, hvaröfver pilten just icke bör kunna yfvas. Vi skola säga honom vår tanke i morgon, sade mlle Merquem, som stigit upp och närmat sig oss. I dag har hafvet låtit bonom erfara nog af sin mening... Men, hvarför behandla vi dessa skeppsbrutna som herrar? Emedan de äro stadsbor, som hafva velat spela sjömän, svarade Celio. Säg ingenting ondt om stadsbor,, återtog Celie i det hon betraktade mig. Det finnes sådana, som ha så mycket hjerta, att de icke behöfva lyda order. Förstår! sade fader Guillaume, som förberedde landningen och bad att få slippa fram. Fröken har förlåtit er, oaktadt ni gifvit hennes besättning det dåliga exemplet att handla utan att afvakta hennes order. Men efter nu hon gjort början, så tå vi allt förlåta er, vi också, och erkänna att ni är en rask gosse. Jag skakade hand med den gamle lotsen, men vågade icke, då vi skulle gå i land, erbjuda min hjelp åt Celie. Jag ansåg att detta företräde borde tillkomma den äldste af hennes gudsöner, engelsmannen Celio, pe ville åtminstone härvidlag icke bryta mot order. Landstigningen var verkligen rörande. Alla qvinnor och gubbar och små barn voro nere vid stranden, och Celie emottogs med välsignelser och smekningar. Ingen bade ännu vant sig att med likgiltighet beskåda hennes hjeltembdiga handlingar: ör