Aftonbladet – 12 juni 1868, sida 2

Mademoiselle. Merquem ). Roman af George Sand. Öfversättning af Lea. TREDJE DELEN. Med få ord gjorde jag henne reda för en af hennes gudsöners oförklarliga försvinnande. Hon gjorde inga vidare reflexioner deröfver, sprang bara direkte ned till sin båt och ropade åt mig: Koml! O, kärlekens egoism! jag glömde för lyckan att vara kallad af Celie, nästan helt och hållet den fara, som hennes gudson lopp. Skola vi ge oss af ensamma? frågade hon mig, då hon såg de andra båtarne redan ute. Hvad tänka de på, som ge sig af utan mig? Nej, nej, fröken, ropade Celio Guillaume, som i detsamma störtade sig ombord på borafrökens amiralskepp, dit äfven nu fader Guillaume och roddarne springande närmade sig. Vi ba väntat bara på er, och här äro vi nu, hela besättningen, utom den der göken, som gör oss så mycket besvär i stället att vara på sin postb De sköto ut båten. Jag vet icke om mademoiselle Merquem gaf mig något tecken att stiga i, men jag gjorde det i alla fall, och ingen mensklig makt kunde tvinga mig att gå derifrån. Knappt hade hon kommit ombord, förrän hon försvann i ett slags ruff, anbragt i aktern, och inom några minuter kom hon åter ut, klädd i sin enkla och lämpliga sjömansdrägt: benkläder af brunt ylle och en liknande bomullsskjorta af denna obestämda HR A. nr 118, 116, 119, 121—123, 126—128;