Aftonbladet – 11 juni 1868, sida 3

och händer så hvita som en herremans. Han skramlade med penningarna, som han bar på sig, alldeles som en riktig dumbom, eller som en som nyss blilvit rik. Jag såg på dem under hela lektionen, men inte tyckte jag om deras ansigten, inte. Den ene såg dum och den andre oförskämd ut, och jag kan inte få för mig att de hade någonting godt i tankarna. Fast nu pojken är felaktig, så vill jag ändå inte tro honom riktigt illa för det; men att dricka med folk som man inte känner och sedan ta emot presenter af dem, det är inte passande, tycker jag. Uckså är hans far mycket ond för det och har tagit klockan ifrån honom för att ge den tillbaka, om det låter sig göra. Jag frågade om mademoiselle Merquem fått veta om äfventyret. Nej, sade han; man vill icke bedrötva henne dermed och göra henne misstrogen.. De nyfikna ha aldrig blifvit gamla hos oss, och inga fina herrar skulle kunna tillbringa en timma bland oss i dåliga afsigter, utan att vi märkte det. Dessa båda förklädda ha lyckats bättre, men det är icke värdt att de återkomma, ty nu ha vi allt ögonen öppna, och derför kan det vara onödigt att Celio Barcot får förargelse af fröken. Nu ha både hans föräldrar, hans kamrater och jag trätt på honom dugtiga tag den här gången, så nu kan han ha nog, men — må han akta sig härnäst! Jag frågade Celio Guillaume om mr Bellacs föreläsningar finge afhöras af hvem som helst, och han svarade att det fingo de, samt tillade att folk från närgränsande byar stundom infunnit sig der, uppfört sig helt stillsamt, och blott beklagat att de icke hade tid att mera regelbundet besöka Canielle. I De hade varit mer eller mindre bekanta för I den lilla kolonien på stället och man hade ej haft skäl att misstänka dem för några vnda