Aftonbladet – 11 juni 1868, sida 2

deraf, och då han hörde att vi företrädesvis vände oss med vårt tal till hans namne, emelan denne var klokare och erfarnare än han, bemödade han sig att komma fram med de kunskaper han tatt i sig hos mr Bellac. Han hade godt minne och visste reda på en hop :ekniska ord bättre än Guillaume, och bejenade sig också af dem kors och tvärs, i anke att förblända oss. Stephens tålamod vestod naturligtvis hvarje prof, men mitt var nart uttömdt, och jag afböjde med en irovisk tacksägelse Barcots vidare försök att vilda mig, genom att utbreda sig öfverOrsaerna till ebb och flod. Celio Guillaume höjde på axlarne. Barcot som alltjemt fram med den engelska typen. Nu kan det vara nog, sade den förre med n afgörande ton; det der är en förolämpning, som jag förbjuder dig att upprepa. Du har redan länge burit dig opassande åt. Det säger du derför, svarade ynglingen, att gudmor låter mig vara med att-ro henes båt, och för det du vill vara högsta hönet i korgen öfverallt. Nu är du så god och tiger, åtminstone ör den här gången, återtog den andre Celio ch grep med sin stora hand i hans nacke. Om gudmor är god, är det icke för det du örtjenar det, och om jag tål dig här på båen, efter hvad du gjorde i torsdags, så är let för det jag ycker synd om dig, emedan ju är så ung och enfaldig. Om jag bara ille säga ett enda ord, sutte du allt på landacken för långa tider. Hvad har jag gjort för slag? utropade en unge Celio, i det han rodnade af förrgelse, och lösgjorde sig från kamratens ta amt skakade sina vackra lockar. Hva ar jag gjort, du? Du har inte rättighet att nklaga mig orättvist; jag har ingenting ondt jrto Svin du att jag skall säga det inför herarna här? Om det är för det att den der herrn från aris sedan skäll bära fram det till gudmor, Å.. 0 sDen der herrn från Paris bär icke fram