Aftonbladet – 11 juni 1868, sida 2

så litet kärlek; så litet bäfvan i ett ungt flickhjerta, emedan hjertat numera har så föga att beställa med valet af make; så föga dotterligt meddelande, emedan dottren har ingenting att förtro sin mor. Hon kan icke förstå denna mor och talar hon till henne blir det så godt som ett dödt språk. Om hor endast tänkte på hvad som gör er lycka, skull hon vara mindre klarsynt än ni i jägtande efter sitt mål:rikedom och nöje. Ack !barner som passar sig. Låt dem således hällas så länge; vi kunna ändå intet göra mera än bringa oreda i deras beräkningar då vi gå dem på lifvet och låta deras företag stranda genon att söka afskräcka dem från de farcr som de vilja trotsa. Men allt det der är ju förfärligt! Du beröfvar mig mina sista illusioner, och vi komma till de amerikanska giftermålen på det sättet Snart spelar man väl krona och klafve on den äktenskapliga kärleken. Jag skulle dö icke kunna meddela af mitt femtioåriga hjerta åt min sjuttonåriga dotter utan att hon skulle finna det för ungt och för lifligt! Jag skulle således i min efterhöst ha samlat allt hvac jag eger qvar som friskats af min inbilning och ljufligast i min själ för att dermed blomsterströ hennes ungdom, i hvars jordmån jag så gerna ville se kärlekens sköna blomma spira upp, och dock för all min sträfvan skörda i det afgörande ögonblicket endast en vederstygglig nässla? Kära tant! tant har blifvit dårad af ett annat vackert undantag och trott att man kunde antidatera sitt öde; men det går icke. Man måste följa med sin tid och icke förarga sig öfver de afvikelser den gör från det förflutnas rättesnöre. Det blir nog bra til slut. De illusioner som i er ungdomstid föregingo äktenskapet, voro de verkligen så mycket värda, då man besinnar uppvaknandet derutur efter äktenskapet? Just till följd ai detta förhållande blefvo giftermål af kärlek nästan. en förskräckelse för de mest patriarkaliska familjer och deg ömmaste föräldrar. Är det icke bättre, logiskt talwdt; att söke