Aftonbladet – 10 juni 1868, sida 3

Ryssland i Centralasien. Under denna öfverskrift innehåller International för den 3 dennes följande artikel: Våra engelska samtida (International är som bekant, ett franskt blad, hvilket utgifves i London) ha kommit i: stark rörelse öfver de vigtiga underrättelser, som i förrga inlupo till London om tilldragelserna i Centralasien. En depesch från Bombay af der 25 Maj omtalar nemligen, att ett stort slag egt rum mellan ryssarne och emiren a Bokhara, att denne fallit, och att de ryska trupperna ha besatt Bokhara. Det är detta budskap, som väckt oro, icke blott hos journalisterna, men äfven hos köpmännen, spekulanterna och bankirerna i City. Denna oro bekräftar fullständigt, att vi voro i vär fulla rätt, när vi, som vi ofta gjort, uttalade den öfvertygelse, att Rysslands uppträdande i Centralasien måste gifva grundad anledning till bekymmer, och dock rörde dessa operationer oss långt mindre än våra engelska samtida, hvarför vi hade rätt att vara mindre förutseende än de. Frankrike är icke i aflägsnaste hänseende inveckladt i de ryska förebafvandena i det gamla Asiens medelpunkt. -. Det är Englands supremati och de engelska besittningarne, som den ryska kolossen hotar i denna del af Orienten, och det ser ut som den här vill taga upprättelse för Sebastopols fall, hvartill engelsmännen med så stor heder bidrogo. Moskoviternå synas vilja verkliggöra Napoleon I:s dröm, då han drog till Egypten och efter segern vid Pyramiderna tänkte på att angripa England i Indien. Ryssarne ha redan skridit långt fram på den väg, som Sydney Smith genom sitt genialiska och hårdnackade motstånd förstod att spärra för Bonaparte, och när man ser hvilken ängslan den britiska pressen röjer, ligger den förmodan nära, att engelsmännen frukta för att de icke kunna ställa ett nytt Saint-Jean dAcre mellan ryssarne och Indien, hvarigenom det skulle bli ligt att hejda de framträngande fienderna. Saken måste vara allvarsam, då Shipping and Mercantile Gazette, hvilken representerar de kommersiella intressena och vanligtvis är så fredlig, aflägger den bekännelse, att underrättelsen om Bokharas fall skakat city som ett åskdunder, och genljudet häraf skal utbreda sig från plats till plats, ända till de minsta bazarerna i Orienten, der ryssarnes planer ständigt ådragit sig den största uppmärksamhet. Underrättelsen är till och med till den grad allvarsam, att några af våra samtida försöka draga den i tvifvelsmål. Ifall den bekräftar sig inse de nemligen, att resultatet häraf mycket snart måste bli ett krig med de ryska armeer och flottor, som i all stillhet ha: blifvit utrustade sedan 1856 till trots för de traktater, hvarigenom Krimkriget på ett så lyckligt sätt afslutades. Bokharas bombardement kan mycket lätt bli ett sidostycke till Sinopes bombardement, och i detta nya krig, som måste föras på ett så ofantligt afstånd från det vestliga Europa, skulle England icke nier ha sina gamla allierade, Frankrike, Turkiet och Italien. Det skall nödgas kämpa allena, och till på köpet under förhållanden, som gaf det likhet med en soldat, hvilkens ena arm är amputerad. Flottan, som utgör öfver hälften af Englands kraft, skulle icke vara et till något gagn på Tartariets, Kabuls och Afghanistans stepper. Ja, det måste till råga på allt frukta ör att Ryssland, hvars hemliga manövrer cke voro alldeles utan skuld i det fruktansvärda upproret i Indien 1857, åter framsallade en brand i ryggen af den engelska ren. Om depeschen från Bombay bekräftar sig (ryska berättelser ha bekräftat den), då nå man bereda sig på att höra, att de ngelsk-indiska trupperna först inträngt i Herat för att hindra ryssarne att komma litin. En sådan offensiv rörelse, hvilken lifvit tillstyrkt af regeringen i Calcutta, skall utan tvifvel väcka det petersburgska cabinettets förbittring, och förhållandet skall oli mer och mer spändt mellan Ryssland och England, hvilket omsider fått ögonen öppna ör de ryska anslagen.