Aftonbladet – 10 juni 1868, sida 3

hederligt folk, men om också hela mitt lif, ända till de minsta händelser deri, låge öppna för en och hvar, skulle inga försigtighetsmått hjelpa mot dem, som verkligen vilja äga något ondt. Jag skulle således rodna öfver att göra det minsta ofter åt dumheten eller illviljan och jag skulle känna mig sårad om mina vänner trodde sig böra genom sina omsorger bevara mig från dem. Det veta vi,, svara !e tant; men viveta äfven att ni icke kan uppfostra gossen hemma hos er, emedan han skulle bli alltför afundsjuk om er och taga sig höga tankar. Har ni icke sjelf sagt mig det? Det är sannt; jag medger det. Men mina vänver på kusten, med hvilka jag måste umgås mycket försigtigt, skulle fråga sig hvarför jag föredrager detta barn framför deras och jag skulle uppväcka en afundsjuk täflan om min vänskap, hvilken täflan jag icke skulle kunna tillfredsstä ÅA en annan sida; om jag icke gör för honom mer än hvad jag gör för de andra föräldralösa, gör jag icke nog. Dessa andra hafva tanter eller kusiner, och alla hafva de en fosterjord. Om nu den här, som har ingenting, icke uppför sig i alla hänseenden förträffligt, blir han mindre lycklig än de andra under sådana förhållanden skulle bli. Man kommer att bli strängare emot honom. Jag tror derföre det blir bra att omplantera honom i annan jordmån, att göra hans barndom lättare och bereda. hono u en bestämdare framtid, Tagen honom då, mina vänner, och om I ledsnen vid honom, så lemnen mig honom tillbaka. Hvad det beträffar, mr Armand, att ni för hans skull, skulle afstå från att ifta er, så... var det ett förhastadt ord, hvaröfver ni ej behöfver oroa er mera än jag gör det. Vi vidblefvo nu den öfverenskommelsen FfF