Aftonbladet – 10 juni 1868, sida 3

bort och att egna mina små omsorger at. Och så skaffar du mig en sådan der liten varelse. Nåväl, Armand, vi båda skola sysselsätta oss med honom och göra honom god och lycklig. Hvad dig beträffar, kära Celie, sade hon, i det hon vände sig till denna. koppas jag du samtycker. Vi äro icke rika, men vi skola uppfostra gossen i en god omgifning, enkelt och tarfigt, likasom vi uppfostrat Edmond, och sedan kan du sjelf bestämma öfver gossens framtid. Edmond, ja... ack, du känner visst icke till, bästa Celie...jag minnes icke...jo, jag tror verkligen attjag berättat dig om honom., Och jag kar icke glömt det,, försäkrade mademoiselle Merquem i det hon betraktåde mig. Er nevö har icke brytt sig om att sjelf omtala det, men jag kom ihåg det ändå, under det jag hörde på detta hans slag. Edmond var en stackars -liten slägtinge, som han sjelt uppfostrat ochscm, tack vare honom, kommit in i norrmalskolan, hvarifrån han blir en ibland de första som utgår. Mr Armand har ingen förmögenhet att gifva sina skyddslingar, men han egnar dem hvad som är mycket förmer: sitt goda hjerta och sitt klara förstånd. Också, då han afgaf sina löften, var jag säker på att han skulle hålla dem och jag utnämnde honom genast till god man för gossen. Ni, bästa tant, har bekräftat hans löfte, men hvad jag nyss sagt till er nevö, säger jag nu äfven till-.er: Om ni ville åtaga er barnet af vänskap för mig och för att bevara mig från en hop elaka och dumma uttydningar, kan jag ej gå in på ert förslag. Det skulle vara feghet å min sida, så mycket mer som jag har ingenting egentligt att frukta af allmänna opinionen. Vi hafva barnets dopattest och ha lyckats att upptäcka hans familj, som inom parentes sagdt är ganska