Aftonbladet – 9 juni 1868, sida 3

len, frågade jag hvad hans klocka var, ty min hade stannat. Det är allt bra tidigt att komma till oss, svarade han. Troligtvis sitter man ännu till bords. Men om det roar er, kan ni, medan ni väntar, göra en tur genom den gamla parken; den är värd att se. Jag trodde att främmande ej hade tillträde dit. Hvem som vill får gå der, min herre; här finnas inga förbud. Der ser man, tänkte jag inom mig sjelf, hur pass man kan lita på hvad man hör berättas. Den här hemlighetsfulla fästningen är ju tillgänglig för hvar och en kommande och gående. Som jag begaf mig in i parken, gaf mig den gamle mannen 1 form af reflexion föl jande upplysning: Ni tänkte kanske det var förbudet att gå här, derför att fröken nästan aldrig för hit några damer då hon har främmande om aftnarne. Men det är derför att en gång en liten vildkatta till fröken höll på att slå ihjäl sig bland klipporna. Sen dess stänges alltid om söndagsaftnarne gallerporten åt slottssidan till. Önskar ni, innan ni går ned, att se det gamla tornet, min herre? Gerna, om det är tillåtet. Allting är tillåtet; var så god och stig på!s Med en rörelse af handen visade han mot porten, fjorde militärisk salut och gick derefter in till sig med en min, som tycktes: säga: kom icke hit med pengar; jag tar. dem icke! Det var en man af amiralens gamla besättning. Alla dem han kunnat hopsamla af den sorten, hade han användt inom slottet, och de förde der ett lif, sådant som det. föres i Schlaraffenland. Deras barn och barnbarn utgjorde nu kärnan af byns lilla koloni. Jag ströfvade nu igenom tornet, som var